Nu var det aldrig meningen att det här skulle bli en "kolla vad gullig min unge är"-sida. Både barnet och föräldraskapet har sina jobbiga sidor också. Kanske skriver om det en annan gång. Men just idag vill jag berätta om Bobos gulligaste ord just nu: byssor.
Han pratar om och pekar på byxor hela tiden. Som idag när vi var på café och några gäster sa hej hej till Bobo och han pekar på sina ben och bara "byssor".
Eller när han kom till gårdagens släktkalas och utan att säga hej 1) drar upp tröjan och visar magen och 2) pekar på benen och säger byssor.
Ovanför vårt skötbord hänger en tvättlina och när det hänger Bobo-byxor där samtidigt som vi byter blöja blir han jätteglad. "Byssor. Oppa" säger han och hoppas trånande att hans byxor ska kunna hoppa ner till honom.
Hoppa är ett annat favoritord förresten. Igår ville han t ex att ett spaghettistrå skulle hoppa ner från tallrikskanten ner i skålen.
30 december 2007
27 december 2007
Måste komma ihåg
Åh det händer så mycket. Lilla killen blir större och större och roliga små felsägningar blir korrekta ord på bara några dagar. Vill därför anteckna några av julhelgens fina små alster.
Bäja
Sägs med armarna uppsträckta mot vuxen person som helst ska lyfta upp honom.
Bälp
Betyder hjälp och sägs efter att Bobo själv initierat bu-leken. Både gulligt och jobbigt, man måste nämligen vara beredd på att säga bu/hjälp jättejättemånga gånger på rad.
Pipba
Betyder flygplan. När han hör ett surr från himlen pekar han och säger pipba även om vi är inomhus och inte ser det förmodade planet.
Katt, bil, boll
Betyder just katt, bil och boll. Tidigare har han använt universaldjurordet iiii för katter, sagt brrrm om bilen och ett jättelångt krångligt ord för boll, ungeför: buttmbuttm.
Idag sa han också en fantastisk flerordsmening men jag har glömt vad det var.
Bäja
Sägs med armarna uppsträckta mot vuxen person som helst ska lyfta upp honom.
Bälp
Betyder hjälp och sägs efter att Bobo själv initierat bu-leken. Både gulligt och jobbigt, man måste nämligen vara beredd på att säga bu/hjälp jättejättemånga gånger på rad.
Pipba
Betyder flygplan. När han hör ett surr från himlen pekar han och säger pipba även om vi är inomhus och inte ser det förmodade planet.
Katt, bil, boll
Betyder just katt, bil och boll. Tidigare har han använt universaldjurordet iiii för katter, sagt brrrm om bilen och ett jättelångt krångligt ord för boll, ungeför: buttmbuttm.
Idag sa han också en fantastisk flerordsmening men jag har glömt vad det var.
17 december 2007
Bobo's style diary - the college years
Tröja: Cotton On kids
Jeans: H&M
Skor: krypskadade basketskor från Kavat
Glasögon: mammas nya
13 december 2007
"Tittut"
Fånig bild på mig, men det bjuder jag på för att sonen är så rolig i den.
Jag har tappat bort mina gamla glasögon, så jag lånade hem några nya modeller och passade på att fota dem för att få hjälp med beslutet. Det här är bara en av typ 15 bilder som är tagna samma lördagsmorgon och ja, jag kör blue steel-min på dem alla. Den min som min man brukar kalla "sminkläppar".
Bobo satt i mitt knä ett tag och är med på vissa av bilderna. Men han tröttnade rätt snabbt och började leka i bakgrunden. En favoritlek han har är att backa in i ett skåp och stänga dörren samtidigt. Han säger "hejdå" och tror att han är helt osynlig. Det är roligt för vissa gånger syns hela han, andra gånger syns bara tårna eller ett öga som kikar fram ur garderobsmörkret
Jag märkte inte riktigt vad han höll på med bakom mig men när jag tog en av glasögonbilderna lyckades jag uppenbarligen fånga min sons framhoppande ur skåpet. Se nedan, och notera hur hans mun är formad i ett pipigt "titt-uuuuut" (som mest låter titt-it när han säger det).
Jag har tappat bort mina gamla glasögon, så jag lånade hem några nya modeller och passade på att fota dem för att få hjälp med beslutet. Det här är bara en av typ 15 bilder som är tagna samma lördagsmorgon och ja, jag kör blue steel-min på dem alla. Den min som min man brukar kalla "sminkläppar".
Bobo satt i mitt knä ett tag och är med på vissa av bilderna. Men han tröttnade rätt snabbt och började leka i bakgrunden. En favoritlek han har är att backa in i ett skåp och stänga dörren samtidigt. Han säger "hejdå" och tror att han är helt osynlig. Det är roligt för vissa gånger syns hela han, andra gånger syns bara tårna eller ett öga som kikar fram ur garderobsmörkret
Jag märkte inte riktigt vad han höll på med bakom mig men när jag tog en av glasögonbilderna lyckades jag uppenbarligen fånga min sons framhoppande ur skåpet. Se nedan, och notera hur hans mun är formad i ett pipigt "titt-uuuuut" (som mest låter titt-it när han säger det).
Tipp tapp
Den här tomten kan sjunga tipp tapp. Han vaknade till och med i morse, upp och ner i föräldrarnas säng, med ett "tipp tapp". Han gick alltså från sömn till "Midnatt råder" på tre sekunder.
Bilden är från gårdagens glöggmys på jobbet. Där vissa myste mer än andra. Gudars skymning vad jobbigt det är med småbarn i ömtåliga miljöer. Miljöer där det finns julgranskulor, värmeljus och en massa socker.
Bilden är från gårdagens glöggmys på jobbet. Där vissa myste mer än andra. Gudars skymning vad jobbigt det är med småbarn i ömtåliga miljöer. Miljöer där det finns julgranskulor, värmeljus och en massa socker.
28 november 2007
27 november 2007
Pang?!
Fast dagis för med sig en del otyg också. Hur ska man annars kunna förklara det faktum att en liten kis som inte ens är 1½ år gammal säger pang när han ser en pistol på tv? Jag kan garantera hundra gånger om att vi inte nämnt ordet eller härmat en sådan någonsin hemma.
Och det är extra konstigt eftersom jag inte tror att de har leksakspistoler på dagis. Och att de äldsta barnen på avdelningen är vadå, tre bast? Konstaterar att omvärlden har långt större påverkan än jag hittills trott.
Och det är extra konstigt eftersom jag inte tror att de har leksakspistoler på dagis. Och att de äldsta barnen på avdelningen är vadå, tre bast? Konstaterar att omvärlden har långt större påverkan än jag hittills trott.
Bobo - nu även med svenskt tal
Dagis gör underverk för barnets utveckling, i vår sons fall talet. Det händer saker varje dag som på riktigt förundrar. Det här är en vanlig dialog hemma hos oss just nu:
Förälder: Bobo, vilken bokstav börjar ditt namn på?
Barn: be-a, be-a!
alt.
Förälder (håller upp badbokstaven B): vilken bokstav är det här?
Barn: be-a, be-a!
(i ärlighetens namn svarar han B även om det är ett M vi håller i handen, men ändå).
Andra fascinerande saker är att han minns folk och förstår uppmaningar. Igår sa jag i förbigående att Veras mamma skulle komma hem till oss. När det ringde på dörren 20 minuter senare tittade Bobo på mig och sa "Ve-a". Samma sak när Ivars mamma kom utan Ivar häromdagen. Då pekade Bobo på henne och sa "Ia" som i Ivar.
Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt allting går. Det är ju bara några månader sedan han mest kröp och grymtade. Nu kan han stå, hoppa, springa och prata. Han säger t ex "oppa-oppa-oppa" hundra gånger om dagen, samtidigt som han klättrar upp på något farligt. En hög stol, ett bord, bokhyllan. Han ska hoppa ner, den lille våghalsen.
Förälder: Bobo, vilken bokstav börjar ditt namn på?
Barn: be-a, be-a!
alt.
Förälder (håller upp badbokstaven B): vilken bokstav är det här?
Barn: be-a, be-a!
(i ärlighetens namn svarar han B även om det är ett M vi håller i handen, men ändå).
Andra fascinerande saker är att han minns folk och förstår uppmaningar. Igår sa jag i förbigående att Veras mamma skulle komma hem till oss. När det ringde på dörren 20 minuter senare tittade Bobo på mig och sa "Ve-a". Samma sak när Ivars mamma kom utan Ivar häromdagen. Då pekade Bobo på henne och sa "Ia" som i Ivar.
Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt allting går. Det är ju bara några månader sedan han mest kröp och grymtade. Nu kan han stå, hoppa, springa och prata. Han säger t ex "oppa-oppa-oppa" hundra gånger om dagen, samtidigt som han klättrar upp på något farligt. En hög stol, ett bord, bokhyllan. Han ska hoppa ner, den lille våghalsen.
20 november 2007
En dag i augusti
Hittade den här gamla bilden på Facebook. Ulla fotade när hon var här i början av augusti. Bobo äter kex men det här är ännu någon månad innan han började skandera "kess, kess, kess" när han äter just kex. Det har han slutat med nu. Nu skanderar han i stället "buiss, buiss, buiss" och "bada, bada, bada". Han är besatt av att titta på, prata om, åka i och leka med bussar. Och är igen tokig i att bada, efter att ha haft en downperiod på några månader.
Han pratar över huvud taget väldigt mycket just nu, tror det är mycket dagisintryck som bubblar ut. Han säger enskilda ord som titta, sitta, lampa, bada, buss, hej, hejdå, vagn, och eh. manamanah (som betyder banan) tydligt och har komponerat klassiska tvåordsmeningar som "min mamma", "mamma sitta" och "pappa borta".
Nog för att han ser nästan likadan ut fortfarande, men nästa bild ska vara nyare än tre månader gammal, promise.
Klickbar bild.
Han pratar över huvud taget väldigt mycket just nu, tror det är mycket dagisintryck som bubblar ut. Han säger enskilda ord som titta, sitta, lampa, bada, buss, hej, hejdå, vagn, och eh. manamanah (som betyder banan) tydligt och har komponerat klassiska tvåordsmeningar som "min mamma", "mamma sitta" och "pappa borta".
Nog för att han ser nästan likadan ut fortfarande, men nästa bild ska vara nyare än tre månader gammal, promise.
Klickbar bild.
07 oktober 2007
Bobo's style diary, 7 okt
T-shirt: Cheap Monday
Byxor: H&M (notera hjärtan-applikationen på knät!)
Sen gick han själv och hämtade en blå Adidas-jacka för att ha ovanpå så nu har han den också. Jag tror han vill gå ut stackarn.
Byxor: H&M (notera hjärtan-applikationen på knät!)
Sen gick han själv och hämtade en blå Adidas-jacka för att ha ovanpå så nu har han den också. Jag tror han vill gå ut stackarn.
26 september 2007
Han SJUNGER
I detta nu: Bobo sitter under skrivbordet och sjunger med i e-ay-e-ay-oh-delen i "Old MacDonald had a farm".
24 september 2007
03 september 2007
Favorit i repris
Gick igenom gamla grejer och hittade en av de första bilderna jag tog på honom. Dessvärre den enda mobilbild jag har kvar från första sommaren eftersom min telefon pajade på hösten och fick tömmas och lagas.
29 augusti 2007
Dagis och nya ord i ordlistan
Förra helgens besök på landet resulterade i nya ord i Bobos ordlista:
- Traktor
- Harry (en hund)
- Uffe (en annan hund)
- Woh! (som hunden låter, ordet måste dock sägas med så ihopsnörpt mun som fysiskt möjligt. Ni ska få se en bild).
Idag var jag med på dagis för första gången, Bobos tredje dag på inskolningen. Gick sådär faktiskt, han blev superduperledsen och vi snopna. Han som är så stursk och modig i alla sammanhang var plötsligt en bölis. Men nu har vi i alla fall en strategi inför nästa tillfälle - napp och gosedjur måste vara med! Plus att det räcker om en förälder är där åt gången så klart. Nog jättehemskt att både mamman och pappan lämnar rummet.
- Traktor
- Harry (en hund)
- Uffe (en annan hund)
- Woh! (som hunden låter, ordet måste dock sägas med så ihopsnörpt mun som fysiskt möjligt. Ni ska få se en bild).
Idag var jag med på dagis för första gången, Bobos tredje dag på inskolningen. Gick sådär faktiskt, han blev superduperledsen och vi snopna. Han som är så stursk och modig i alla sammanhang var plötsligt en bölis. Men nu har vi i alla fall en strategi inför nästa tillfälle - napp och gosedjur måste vara med! Plus att det räcker om en förälder är där åt gången så klart. Nog jättehemskt att både mamman och pappan lämnar rummet.
17 augusti 2007
Nästan 14 månader
Om några dar är Bobo fjorton månader och han är mer bedårande än någonsin. Han är ganska fiffig, kan skämta och leka samtidigt som han är rätt bestämd av sig. Mantrat "dä, dä, dä" hör vi hundra gånger dagligen och det innebär oftast att man måste gå fram till något som han pekar på. Han kan göra en betonande variant också: ddddd-ä. Då är något extra viktigt förstår man, exempel på sådant är pappans nya gitarr och olika typer av bilar.
Statusrapport då. På onsdag börjar dagis och han har fått ett brev från dem. "Hej Bobo, välkommen till Bläckfisken...". Jag smälter, han ska få en egen dagisavdelning. Han kan absolut inte gå än och det frustrerar oss. Ungen kryper helt enkelt för bra för att ens vara intresserad. Han tar sig fram på knä eller gående med möbler och väggar som hjälp. Han tar fler och fler fria steg när han blir tvingad men det är som mest fyra-fem stycken på rad eller så. Jag ska fråga pappan, jag vet inte så noga eftersom jag inte är den som har honom dagtid nuförtiden.
Han har åtta tänder, eller är det nio och kan göra alla rörelser till Imse vimse spindel utantill. Skitgulligt! I morse försökte jag köra Prästens lilla kråka men han ville hellre klättra upp för en tråd med fingrarna. Okej då.
Det är inte så farligt att vara ifrån honom på dagarna tycker jag, man får väldigt fina doser av honom ändå på morgnar och kvällar. Älskar att leka med honom på morgonen när han är utsövd och sovrufsig i håret och bara superglad. Och på kvällarna får man bada honom och sjunga och söva. Han gillar mitt potpurri av olika poplåtar.
Just idag har jag längtat så mycket efter honom att jag känt en fysisk smärta i bröstet. Det enda jag haft som ynklig kompensation har varit videosamtal och lite olika sommarbilder i min mobiltelefon. Tänkte att ni kanske också ville se?
Här är vi och badar i Trekanten. Och ja... det ser ju lite suicidalt ut men jag bedyrar att han inte verkar särskilt trött på livet. Han gillar bara vattenpistolen mycket.
Det är skitjobbigt att ha en krypbebis när det regnar så gissa om det var en rätt körig semester? Han vill inget hellre än att krypa omkring och greja men det är så slitande på knän, kläder och skor. Det lustiga är att själv han inte verkar tycka det gör ont att krypa på asfalt eller grus eller stora stenar. Som tur är finns galonisar som gör att han kan krypa rätt obehindrat ändå. Den här bilden togs för en månad sen när "stå själv"-grejen var rätt ny.
Det här är också för nån månad sedan då vi upptäckte att han kunde äta nektarin alldeles själv. Gnaga tills bara kärnan är kvar. Begåvade unge! Nu ska vi bara få honom att äta banan tugga för tugga, inte trycka in hela med en gång.
Statusrapport då. På onsdag börjar dagis och han har fått ett brev från dem. "Hej Bobo, välkommen till Bläckfisken...". Jag smälter, han ska få en egen dagisavdelning. Han kan absolut inte gå än och det frustrerar oss. Ungen kryper helt enkelt för bra för att ens vara intresserad. Han tar sig fram på knä eller gående med möbler och väggar som hjälp. Han tar fler och fler fria steg när han blir tvingad men det är som mest fyra-fem stycken på rad eller så. Jag ska fråga pappan, jag vet inte så noga eftersom jag inte är den som har honom dagtid nuförtiden.
Han har åtta tänder, eller är det nio och kan göra alla rörelser till Imse vimse spindel utantill. Skitgulligt! I morse försökte jag köra Prästens lilla kråka men han ville hellre klättra upp för en tråd med fingrarna. Okej då.
Det är inte så farligt att vara ifrån honom på dagarna tycker jag, man får väldigt fina doser av honom ändå på morgnar och kvällar. Älskar att leka med honom på morgonen när han är utsövd och sovrufsig i håret och bara superglad. Och på kvällarna får man bada honom och sjunga och söva. Han gillar mitt potpurri av olika poplåtar.
Just idag har jag längtat så mycket efter honom att jag känt en fysisk smärta i bröstet. Det enda jag haft som ynklig kompensation har varit videosamtal och lite olika sommarbilder i min mobiltelefon. Tänkte att ni kanske också ville se?
Här är vi och badar i Trekanten. Och ja... det ser ju lite suicidalt ut men jag bedyrar att han inte verkar särskilt trött på livet. Han gillar bara vattenpistolen mycket.
Det är skitjobbigt att ha en krypbebis när det regnar så gissa om det var en rätt körig semester? Han vill inget hellre än att krypa omkring och greja men det är så slitande på knän, kläder och skor. Det lustiga är att själv han inte verkar tycka det gör ont att krypa på asfalt eller grus eller stora stenar. Som tur är finns galonisar som gör att han kan krypa rätt obehindrat ändå. Den här bilden togs för en månad sen när "stå själv"-grejen var rätt ny.
Det här är också för nån månad sedan då vi upptäckte att han kunde äta nektarin alldeles själv. Gnaga tills bara kärnan är kvar. Begåvade unge! Nu ska vi bara få honom att äta banan tugga för tugga, inte trycka in hela med en gång.
12 juli 2007
Play it again Bobo
Här vill jag lägga in en film på till Bobos nya hobby. För faktiskt är han gammal nog för att ha en hobby nu. Han pysslar och snöar in på en och samma grej och släpper det inte. Som att attackera volymknappen på radion. Eller kasta den lilla gula bollen, jaga ifatt den och sen kasta igen. Eller plocka saker i och ur andra saker. Eller brumma med läpparna som en bil.
Förresten, i morse sa han Bobo med nästan rätt vokaler. Baba.
Förresten, i morse sa han Bobo med nästan rätt vokaler. Baba.
02 juli 2007
Nu är han ett år (och kan klättra)
Min underbara unge fyllde ju ett år på midsommarafton. En lugn och skön födelsedag där ettåringen fick äta jordgubbstårta och öppna paket medan hans mamma feberfrossade och grinade över öronvärk.
Sedan Bobo passerat ettårsgränsen har han plötsligt börjat utföra storverk. T ex kan han numera klättra, som när han klättrade ner i resväskan och låg kvar där och jiddrade lite. Eller när han försökte klättra upp på tv-bordet med hjälp av tv-spelslådan.
Notera att gåvagnen innehåller tung rysk litteratur för bästa väghållning.
Sedan Bobo passerat ettårsgränsen har han plötsligt börjat utföra storverk. T ex kan han numera klättra, som när han klättrade ner i resväskan och låg kvar där och jiddrade lite. Eller när han försökte klättra upp på tv-bordet med hjälp av tv-spelslådan.
Notera att gåvagnen innehåller tung rysk litteratur för bästa väghållning.
17 juni 2007
Bobos hår
Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga "jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden; "men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.
Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:
Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:
Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:
Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:
24 maj 2007
Han lär sig allt som är viktigt
Han kan redan hantera hemmets laptop. Därför är vi idag extra glada över att vår 11-månadersunge börjat simulera telefonsamtal.
09 maj 2007
03 maj 2007
19 april 2007
Fasadklättraren
Typiskt vardagshändelse nuförtiden: man vänder ryggen till en sekund och sen står bebisen upp och äter blomjord. Det här nya resa-sig-uppandet ger synliga utslag - en dag räknade jag till åtta blåmärken i pannan. Och han gråter minst två stora gråt per dag pga alla fallolyckor men blir oftast lika glad igen en kort stund senare.
12 april 2007
En och en halv månad senare
Hejsan. Jag har länge tänkt summera Australien-resan men inte riktigt hunnit och vips har vi redan varit hemma i en och en halv månad, jag har börjat jobba och mitt barn har börjat skolan.
Bobo käkar frökapslar på Bronte beach i Sydney.
Jag skojar så klart om det där med skolan. Men tiden med småbarn går verkligen precis så fort som alla säger. Jag kan knappt minnas hur det var att vara höggravid för ett år sedan eller alldeles pinfärsk mamma där på BB i somras. Men det blir roligare och roligare för varje dag, att hänga med Bobo just nu är precis som att vara nyförälskad i en läcker snubbe.
En liten lägesrapport om vår 9½ månad gamle son dårå:
- Han kryper numera på alla fyra i stället för att bara hasa på magen.
- Han har tre nya tänder på gång i överkäken. Ser nästan läskigt ut.
- Han kan säga följande ord: hej, hejdå, mamma, pappa, titta och umpa umpa (som i hitlåten "Tänk om jag hade en liten liten apa").
- Det absolut roligaste han vet är att bada. Hans respons på ett upptappat bad är nästan sinnesjuk. Just därför badar han varje kväll.
Eftersom hemmatempot är ett helt annat nu så är det nästan som semester att dra till jobbet. Så jag gör allt sånt jag inte alltid kan annars när jag har barnvagnen med mig: lyssnar på iPod, bär handväska + skyhöga klackar, köper take away-kaffe.
Bobo käkar frökapslar på Bronte beach i Sydney.
Jag skojar så klart om det där med skolan. Men tiden med småbarn går verkligen precis så fort som alla säger. Jag kan knappt minnas hur det var att vara höggravid för ett år sedan eller alldeles pinfärsk mamma där på BB i somras. Men det blir roligare och roligare för varje dag, att hänga med Bobo just nu är precis som att vara nyförälskad i en läcker snubbe.
En liten lägesrapport om vår 9½ månad gamle son dårå:
- Han kryper numera på alla fyra i stället för att bara hasa på magen.
- Han har tre nya tänder på gång i överkäken. Ser nästan läskigt ut.
- Han kan säga följande ord: hej, hejdå, mamma, pappa, titta och umpa umpa (som i hitlåten "Tänk om jag hade en liten liten apa").
- Det absolut roligaste han vet är att bada. Hans respons på ett upptappat bad är nästan sinnesjuk. Just därför badar han varje kväll.
Eftersom hemmatempot är ett helt annat nu så är det nästan som semester att dra till jobbet. Så jag gör allt sånt jag inte alltid kan annars när jag har barnvagnen med mig: lyssnar på iPod, bär handväska + skyhöga klackar, köper take away-kaffe.
26 februari 2007
Nu är den andra australienmånaden slut
Häromdagen slog filmjölkslängtan plötsligt till. Alltså när jag, trots att jag sällan ens äter filmjölk hemma, fick ett akut sug efter kall fil med skivad banan i. Och för att göra en snygg story av det tänker jag att det nog var ett tecken på att vi är klara här. För idag måndag är vår sista hela dag i Melbourne.
Den sista snutten av resan har varit lite jobbig eftersom det varit så sjukt varmt. Förra helgen var det omkring 38 grader fem dagar i sträck och det enda man kunde göra var att sitta inomhus. Detta råkade krocka med ett inplanerat trädgårdsarbete i huset vi bott i så Jimmy var ute i trädgården och släpade betong medan jag försökte underhålla krypbebisen på byggdammiga golv. På natten var det fortfarande så varmt att svetten rann och Bobo vaknade varannan timme för att försöka släcka törsten. Varannan timme! Vi har inte sovit en hel natt på hela resan, förutom när vi var jetlaggade där i början.
En lustig sak är att värmen är lika ofattbar och svårhanterad även för dem som bor här. Vi trodde vi var svaga turister men alla vi träffat har klagat på värmen och förvånansvärt få är förberedda på den. Lite som när det snöar i Stockholm eller när löven faller på tågspåren i England - folk agerar som det aldrig hänt förut. Det är t ex inte särskilt vanligt med air condition inomhus utan många kör bara med fläktar. På tv och i allmänhet var samtalsämnet hur svårt det är att sova i värmen och i en väderleksrapport jag såg sa presentatören att det var bäst att förbereda sig på ännu en sömnlös natt. Så tack och lov då för shoppingcentren och caféer med AC. Några kompisar såg två biofilmer per dag bara för att kyla ner sig inne på biografen.
Nu är det tack och lov svalare igen men det har hittills på hela resan bara varit de två senaste nätterna som vi kunnat sova utan bordsfläkten surrande. Är det något jag längtar efter hemma (förutom filmjölken då...) så är det att stoppa om oss och bebisen ordentligt varje natt. Åh pyjamas, tjocka täcken och (tunna) kuddar, som jag uppskattar er nu! Jag längtar också mycket efter familj och vänner så klart. Det är flott att vara på resande fot men umgänget blir ju lite begränsat minst sagt. Så jag längtar efter att träffa er alla snart.
Men jag kommer sakna mycket härifrån också. Även om jag nyss klagade på övervärmen så har majoriteten av tiden här varit lyxigt lagomvarm. En annan sak är den fantastiska maten - vi har ätit så sjukt god mat och jag ääälskar att gå och handla i det roliga utbudet. Supermarketen är okej men bäst är marknaden på lördagar och söndagar dit många går med shoppingvagnar och köper hela veckans behov av frukt, grönt, fisk och kött. Specifikt kommer jag därför sakna de goda avocadosarna, mangosarna och persikorna. Och brödet! Vi käkar ett grovt toastbröd med många frön i varje morgon och det är himmelskt. Och kaffet! Oavsett vilket ställe man slinker in på i centrala Melbournes många gränder eller på de lokala huvudgatorna i varje stadsdel så kan man räkna med förstklassigt kaffe. Och som den Nescafe-lover jag är har jag druckit gott snabbkaffe hemma.
Jag kommer också sakna möjligheten att låta Bobo lattja omkring i tunna kläder. Han ligger just nu på golvet iklädd en kortärmad body och tuggar på sina hörselskydd samtidigt som han säger "bab bab bab". Han lär ju bli lite konfunderad när han plötsligt ska trängas in i en vinteroverall igen - kommer han kunna krypa i en sån förresten?
Men nu ska jag inte slösa tid online. Bobbli har precis ätit lunch och vi ska gå ut och sista-dagen-shoppa. På agendan: jeans, klänningar och... en diskborste. Det är sant, de har en så bra diskborste här att vi ska importera en sån till Sverige.
Vi ses!
Den sista snutten av resan har varit lite jobbig eftersom det varit så sjukt varmt. Förra helgen var det omkring 38 grader fem dagar i sträck och det enda man kunde göra var att sitta inomhus. Detta råkade krocka med ett inplanerat trädgårdsarbete i huset vi bott i så Jimmy var ute i trädgården och släpade betong medan jag försökte underhålla krypbebisen på byggdammiga golv. På natten var det fortfarande så varmt att svetten rann och Bobo vaknade varannan timme för att försöka släcka törsten. Varannan timme! Vi har inte sovit en hel natt på hela resan, förutom när vi var jetlaggade där i början.
En lustig sak är att värmen är lika ofattbar och svårhanterad även för dem som bor här. Vi trodde vi var svaga turister men alla vi träffat har klagat på värmen och förvånansvärt få är förberedda på den. Lite som när det snöar i Stockholm eller när löven faller på tågspåren i England - folk agerar som det aldrig hänt förut. Det är t ex inte särskilt vanligt med air condition inomhus utan många kör bara med fläktar. På tv och i allmänhet var samtalsämnet hur svårt det är att sova i värmen och i en väderleksrapport jag såg sa presentatören att det var bäst att förbereda sig på ännu en sömnlös natt. Så tack och lov då för shoppingcentren och caféer med AC. Några kompisar såg två biofilmer per dag bara för att kyla ner sig inne på biografen.
Nu är det tack och lov svalare igen men det har hittills på hela resan bara varit de två senaste nätterna som vi kunnat sova utan bordsfläkten surrande. Är det något jag längtar efter hemma (förutom filmjölken då...) så är det att stoppa om oss och bebisen ordentligt varje natt. Åh pyjamas, tjocka täcken och (tunna) kuddar, som jag uppskattar er nu! Jag längtar också mycket efter familj och vänner så klart. Det är flott att vara på resande fot men umgänget blir ju lite begränsat minst sagt. Så jag längtar efter att träffa er alla snart.
Men jag kommer sakna mycket härifrån också. Även om jag nyss klagade på övervärmen så har majoriteten av tiden här varit lyxigt lagomvarm. En annan sak är den fantastiska maten - vi har ätit så sjukt god mat och jag ääälskar att gå och handla i det roliga utbudet. Supermarketen är okej men bäst är marknaden på lördagar och söndagar dit många går med shoppingvagnar och köper hela veckans behov av frukt, grönt, fisk och kött. Specifikt kommer jag därför sakna de goda avocadosarna, mangosarna och persikorna. Och brödet! Vi käkar ett grovt toastbröd med många frön i varje morgon och det är himmelskt. Och kaffet! Oavsett vilket ställe man slinker in på i centrala Melbournes många gränder eller på de lokala huvudgatorna i varje stadsdel så kan man räkna med förstklassigt kaffe. Och som den Nescafe-lover jag är har jag druckit gott snabbkaffe hemma.
Jag kommer också sakna möjligheten att låta Bobo lattja omkring i tunna kläder. Han ligger just nu på golvet iklädd en kortärmad body och tuggar på sina hörselskydd samtidigt som han säger "bab bab bab". Han lär ju bli lite konfunderad när han plötsligt ska trängas in i en vinteroverall igen - kommer han kunna krypa i en sån förresten?
Men nu ska jag inte slösa tid online. Bobbli har precis ätit lunch och vi ska gå ut och sista-dagen-shoppa. På agendan: jeans, klänningar och... en diskborste. Det är sant, de har en så bra diskborste här att vi ska importera en sån till Sverige.
Vi ses!
16 februari 2007
Några bilder (3)
Här kommer några blandade bilder. Får se om jag får till ett till sånt här inlägg innan vi åker hem. Bilder är ju inte direkt någon bristvara - senast idag tog vi bilder på när Bobo badar i havet för första gången men jag har inte hunnit ladda upp dem.
Lite längesen nu men här kollar jag och Bobo tennis under Australian Open. Här vet vi inte än att Haas kommer vinna över Nalbandian. Bobo visste heller inte att han strax skulle få leka med världens största souvenirtennisboll.
Många har varit rädda för att vi ska drabbas av kryp och elände här nere men eftersom vi mest vistats i stadsmiljö har vi knappt sett nåt sånt. Det här är den ena av de hittills två stora spindlar vi sett i det vilda. Den hängde på klädställningen på vår bakgård en kväll och spann systematiskt ett spindelnät tråd för tråd. Andra kryp vi sett: ca två kackerlackor i Sydney. Antal ormar: 0.
Vi åkte på en sightseeing-tur i en båt utanför Bruny Island på Tasmanien. Den här bilden är tagen innan vi fick låna fleecetröjor och regnjackor. Blåsigt! Men medan flera vuxna var sjösjuka och frusna tyckte Bobo mysunge att det gungade så skönt att han sov 1½ timme på vägen ut och en timme på vägen tillbaka. Den här trippen gav oss förresten den hittills största dosen av natur och vilda djur. Vi såg en fantastisk kustlinje med höga klippor och många konstiga fåglar och lite sälar. Och ett knippe kinesiska turister.
En snabb shoppingbild. På Salamanca Markets i Hobart hamnade vi framför det här ståndet. En man som plockar isär leksaker och leksaksgubbar och sätter ihop dem igen, fast utan att matcha. Så himla coola, jag tror jag vill ha varenda en av dem.
Bobo framför Harbour Bridge i Sydney. Bron firar för övrigt 75 år i år och under ett jubileum i mars kommer jättemånga människor att promenera över den i en stor parad.
Lite längesen nu men här kollar jag och Bobo tennis under Australian Open. Här vet vi inte än att Haas kommer vinna över Nalbandian. Bobo visste heller inte att han strax skulle få leka med världens största souvenirtennisboll.
Många har varit rädda för att vi ska drabbas av kryp och elände här nere men eftersom vi mest vistats i stadsmiljö har vi knappt sett nåt sånt. Det här är den ena av de hittills två stora spindlar vi sett i det vilda. Den hängde på klädställningen på vår bakgård en kväll och spann systematiskt ett spindelnät tråd för tråd. Andra kryp vi sett: ca två kackerlackor i Sydney. Antal ormar: 0.
Vi åkte på en sightseeing-tur i en båt utanför Bruny Island på Tasmanien. Den här bilden är tagen innan vi fick låna fleecetröjor och regnjackor. Blåsigt! Men medan flera vuxna var sjösjuka och frusna tyckte Bobo mysunge att det gungade så skönt att han sov 1½ timme på vägen ut och en timme på vägen tillbaka. Den här trippen gav oss förresten den hittills största dosen av natur och vilda djur. Vi såg en fantastisk kustlinje med höga klippor och många konstiga fåglar och lite sälar. Och ett knippe kinesiska turister.
En snabb shoppingbild. På Salamanca Markets i Hobart hamnade vi framför det här ståndet. En man som plockar isär leksaker och leksaksgubbar och sätter ihop dem igen, fast utan att matcha. Så himla coola, jag tror jag vill ha varenda en av dem.
Bobo framför Harbour Bridge i Sydney. Bron firar för övrigt 75 år i år och under ett jubileum i mars kommer jättemånga människor att promenera över den i en stor parad.
Vi var i Sydney
Vi var i Sydney förra veckan och jag vet inte riktigt vad det är men stan har inte tilltalat någon av oss alls på samma sätt som Melbourne. Det är liksom lite för stökigt, smutsigt och larmigt. Men på samma sätt helt fantastiskt eftersom det bakom nästa krök ofta väntar en sandstrand. Och letar man i rätt områden är stan lika mycket individuell och pulserande och jag tycker nog att mycket i Sydney påminner om London. Det är något över infrastruktur och lukter som stämmer överens med de i min gamla hemstad. Men inte som Melbourne som sagt.
Det är rätt mycket fuktigare i Sydney än i Melbourne så värmen var intensiv, särskilt för lillsnubben. Han somnade okej i allt det varma men vaknade upp mitt i nätterna. Så inledningen av veckan blev lite miserabel då vi var alldeles för trötta för att uppskatta det vi faktiskt tog oss för. Men mot slutet ordnade det upp sig både med sovet och med reselustan. Bland höjdpunkterna minns jag en lång stund på Powerhouse Museum, världens godaste thaimat i Newtown, färjan till och badturen i Manly och promenaden längs kustlinjen mellan stränderna Bondi och Bronte som var vackert och... trappigt. Men konstigt nog sov Bobi genom alla lyft upp och ner för trapporna. Jag var också på en jobbrelaterad lunch och kände att det var kul att tänka lite jobb igen. Ser fram emot att komma tillbaka!
Vi stämde också träff med en gammal kompis från londontiden och hade mysigt häng med henne och hennes kompisar i Chippendale. Det var mycket av "men gud vad långt hår du har" och "kommer du ihåg när jag färgade håret svart?". (Vad är det med mig och mina kompisar och vårt snack om hår?). Sarah klär hur som helst mycket bättre i det ljusa hon har nu, och på lördagen gick vi på konsert och såg Dan Kelly och Holly Throsby. Väldigt australiensiskt både i sound och miljö, alla satt på golvet och A/C:n var i så full gång att man fick gåshud. Underbart!
När vi lämnade centrala Sydney konstaterade vi att vi bara gjort och sett sådant vi redan gjort och sett, bara det att Bobo var med oss den här gången förstås. Jag kan lova er att det är skillnad på att mysfika på tu man hand och att försöka mysfika med en liten unge som har myror i brallan.
De sista dagarna drabbades vi av väderotur. Det var nog första gången hittills som det var regn och inte värme som gjorde att vi fick överge våra planer. Australien är just nu drabbat av rekordtorka och alla regnoväder är välkomna här tycker folk. Så jag kände mig helt svensk gnällig som bara "men-ehhhh" när det regnade ett helt dygn. Samma dygn som vi spenderade i strandorten Cronulla för inplanerat sol och bad. Vi har ju knappt badat sen vi kom hit eftersom vi inte vill utsätta Bobo för värmen på stranden samtidigt som havet här nere i Melbourne inte är varmt nog för honom att bada i.
Men i stället för att bada blev vi alltså sittande inomhus och sa saker som "nuuu verkar det dö ut" om och om igen. En natt var jag tvungen att gå upp och titta ut bara för att se regnet som lät helt massivt mot taket. Dagen efter sa de på teve att det var det mesta regnet som kommit i ett svep på typ nio år. Hur som helst, dag tre kunde vi alla fall gå ner till den tre mil långa stranden för ett snabbdopp. Fast vi blev dyngsura på vägen tillbaka och det var rätt uppfriskande. Längesen jag drabbades av regnstorm och när det är varmt regn gör det inte så mycket. Jag badade i en stenpool i havskanten och fick kisa för att kunna se igenom regnet.
Som tur är hade vi finfint sällskap i regnet, i form av bekanta hemifrån Eskilstuna som bor i Australien i tre år för att jobba. Vi blev ordentligt bortskämda med god mat, trevliga samtal och mycket lek med barnen. Kan säga att Bobo mådde som en prins där han krälade omkring på ett golv fullt av leksaker tillsammans med en ett år äldre lekkompis.
Det är rätt mycket fuktigare i Sydney än i Melbourne så värmen var intensiv, särskilt för lillsnubben. Han somnade okej i allt det varma men vaknade upp mitt i nätterna. Så inledningen av veckan blev lite miserabel då vi var alldeles för trötta för att uppskatta det vi faktiskt tog oss för. Men mot slutet ordnade det upp sig både med sovet och med reselustan. Bland höjdpunkterna minns jag en lång stund på Powerhouse Museum, världens godaste thaimat i Newtown, färjan till och badturen i Manly och promenaden längs kustlinjen mellan stränderna Bondi och Bronte som var vackert och... trappigt. Men konstigt nog sov Bobi genom alla lyft upp och ner för trapporna. Jag var också på en jobbrelaterad lunch och kände att det var kul att tänka lite jobb igen. Ser fram emot att komma tillbaka!
Vi stämde också träff med en gammal kompis från londontiden och hade mysigt häng med henne och hennes kompisar i Chippendale. Det var mycket av "men gud vad långt hår du har" och "kommer du ihåg när jag färgade håret svart?". (Vad är det med mig och mina kompisar och vårt snack om hår?). Sarah klär hur som helst mycket bättre i det ljusa hon har nu, och på lördagen gick vi på konsert och såg Dan Kelly och Holly Throsby. Väldigt australiensiskt både i sound och miljö, alla satt på golvet och A/C:n var i så full gång att man fick gåshud. Underbart!
När vi lämnade centrala Sydney konstaterade vi att vi bara gjort och sett sådant vi redan gjort och sett, bara det att Bobo var med oss den här gången förstås. Jag kan lova er att det är skillnad på att mysfika på tu man hand och att försöka mysfika med en liten unge som har myror i brallan.
De sista dagarna drabbades vi av väderotur. Det var nog första gången hittills som det var regn och inte värme som gjorde att vi fick överge våra planer. Australien är just nu drabbat av rekordtorka och alla regnoväder är välkomna här tycker folk. Så jag kände mig helt svensk gnällig som bara "men-ehhhh" när det regnade ett helt dygn. Samma dygn som vi spenderade i strandorten Cronulla för inplanerat sol och bad. Vi har ju knappt badat sen vi kom hit eftersom vi inte vill utsätta Bobo för värmen på stranden samtidigt som havet här nere i Melbourne inte är varmt nog för honom att bada i.
Men i stället för att bada blev vi alltså sittande inomhus och sa saker som "nuuu verkar det dö ut" om och om igen. En natt var jag tvungen att gå upp och titta ut bara för att se regnet som lät helt massivt mot taket. Dagen efter sa de på teve att det var det mesta regnet som kommit i ett svep på typ nio år. Hur som helst, dag tre kunde vi alla fall gå ner till den tre mil långa stranden för ett snabbdopp. Fast vi blev dyngsura på vägen tillbaka och det var rätt uppfriskande. Längesen jag drabbades av regnstorm och när det är varmt regn gör det inte så mycket. Jag badade i en stenpool i havskanten och fick kisa för att kunna se igenom regnet.
Som tur är hade vi finfint sällskap i regnet, i form av bekanta hemifrån Eskilstuna som bor i Australien i tre år för att jobba. Vi blev ordentligt bortskämda med god mat, trevliga samtal och mycket lek med barnen. Kan säga att Bobo mådde som en prins där han krälade omkring på ett golv fullt av leksaker tillsammans med en ett år äldre lekkompis.
11 februari 2007
Regnar det så skvalar det
Jag sitter i ett vardagsrum i ett hus i Sydney, schyssta värdarna har gått och lagt sig och min man diskar fast det egentligen var min uppgift. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt sitter jag framför en dator med svenskt tangentbord och jag tänker verkligen inte lämna den förrän jag skrivit ett inlägg. Det regnar jättemycket och det är skönt, för efter veckor av australientorka vill man att en hel syndaflod ska slå ner över landet, det behövs.
Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.
Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.
Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.
Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.
Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.
Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.
* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.
Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.
Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.
Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.
Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.
Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.
Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.
* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.
29 januari 2007
Snart är den första australienmånaden slut
Vi undvek Australian Open under den första veckan eftersom det var så galet varmt, jag tror att rekordet hamnade på 41-42 grader. Under de dagarna stannade vi inomhus så mycket vi kunde och passade bland annat på att se några utställningar. Men andra tennisveckan gick vi till arenorna och hade en väldigt rolig (och sval) dag. Till att börja med var det väldigt barnvänligt så Bobo kunde hänga med in överallt. Vi kollade bland annat på matchen mellan Haas och Nalbandian och en legendarmatch mellan Pat Cash och Mats Wilander inkl bihang. Mellan de olika matcherna hängde vi på caféer och gräsplättar och lekte. Perfekt familjeouting!
Helgen som just varit spenderade vi i Geelong som många anser vara en av Australiens tråkigaste städer. Men efter vår mysiga feelgoodhelg måste jag säga att jag tycker gott om stan, även om det var sällskapet som gjorde det. Våra vänner har precis flyttat ner från Sydney och tillsammans gjorde vi en skön, somrig turisthelg. Vi körde längs kusten, stannade och badade, åt lyrr-luncher och softade rent allmänt. En dag besökte vi den årliga regattan i hamnen och hängde bland båtarna med en bekant. Om vi hinner ska vi absolut åka ner igen, den gången för en tur längs den klassiska Great Ocean Road som vi visserligen redan besökt en gång men den här gången skulle vi kunna göra det i vår egen takt och dessutom övernatta någonstans på vägen.
Bobos sjumånadersdag kom med buller och bång kan man säga. För inom loppet av den senaste veckan har han börjat göra följande: krypa som en kommandosoldat, säga da-da, få sin tredje tand och som kronan på verket... vinka! Han vänder och vrider på sina händer, tittar på dem och böjer dem upp och ner. Om man vinkar åt honom härmas han och vinkar tillbaka. Vi smälter så klart.
Så inte undra på att han är lite sliten och har spenderat flera dagar med feber och hosta. Dagtid är han lika glad och bra som vanligt, nattetid är han dock som en ilsken liten tasmansk pungdjävul som bara vill äta och sova. Ni läste rätt, han äter på nätterna igen, vilket är skitjobbigt för oss vuxna eftersom han slutade med det precis innan vi åkte hit. Tror det beror på att flaskmaten här är lite annorlunda, kanske inte lika mättande, så vi försöker proppa honom full dagtid för att undvika nattmat. Det positiva är dock att vi lär oss en massa om vad som är gott och bra för vårt barn och det känns väldigt lyxigt att kunna bjuda honom på mjuka färska frukter och grönt som mango, persikor, bananer och avocado.
Apropå Tasmanien förresten; i morgon åker vi dit. Och nästa vecka är det äntligen dags för Sydney. Nu ska jag (som också är förkyld) logga ut och sova. Hoppas ni alla har det bra, kram hej!
Helgen som just varit spenderade vi i Geelong som många anser vara en av Australiens tråkigaste städer. Men efter vår mysiga feelgoodhelg måste jag säga att jag tycker gott om stan, även om det var sällskapet som gjorde det. Våra vänner har precis flyttat ner från Sydney och tillsammans gjorde vi en skön, somrig turisthelg. Vi körde längs kusten, stannade och badade, åt lyrr-luncher och softade rent allmänt. En dag besökte vi den årliga regattan i hamnen och hängde bland båtarna med en bekant. Om vi hinner ska vi absolut åka ner igen, den gången för en tur längs den klassiska Great Ocean Road som vi visserligen redan besökt en gång men den här gången skulle vi kunna göra det i vår egen takt och dessutom övernatta någonstans på vägen.
Bobos sjumånadersdag kom med buller och bång kan man säga. För inom loppet av den senaste veckan har han börjat göra följande: krypa som en kommandosoldat, säga da-da, få sin tredje tand och som kronan på verket... vinka! Han vänder och vrider på sina händer, tittar på dem och böjer dem upp och ner. Om man vinkar åt honom härmas han och vinkar tillbaka. Vi smälter så klart.
Så inte undra på att han är lite sliten och har spenderat flera dagar med feber och hosta. Dagtid är han lika glad och bra som vanligt, nattetid är han dock som en ilsken liten tasmansk pungdjävul som bara vill äta och sova. Ni läste rätt, han äter på nätterna igen, vilket är skitjobbigt för oss vuxna eftersom han slutade med det precis innan vi åkte hit. Tror det beror på att flaskmaten här är lite annorlunda, kanske inte lika mättande, så vi försöker proppa honom full dagtid för att undvika nattmat. Det positiva är dock att vi lär oss en massa om vad som är gott och bra för vårt barn och det känns väldigt lyxigt att kunna bjuda honom på mjuka färska frukter och grönt som mango, persikor, bananer och avocado.
Apropå Tasmanien förresten; i morgon åker vi dit. Och nästa vecka är det äntligen dags för Sydney. Nu ska jag (som också är förkyld) logga ut och sova. Hoppas ni alla har det bra, kram hej!
20 januari 2007
Några bilder (2)
Bobo på en bar i St Kilda. Vi spenderade en hel dag i solen fast i skuggan och satt här och planerade kvällens middag (pastasallad med chorizo) samtidigt som barnet snackade med förbipasserande. Sen slängde han sin napp överbord. Här visste vi inte att kvällen skulle sluta med att vi åt pubmiddag eftersom våra vänner drabbats av akut magsjuka.
Den här bilden vet jag inte så mycket om annat än att det är när min man, i sällskap med 78 624 andra, kollar en endagsmatch i cricket mellan Australien och England.
Vi köpte en gåstol på billighetsvaruhuset Dimmey’s. Det går väl inte direkt i racerfart när han kör på heltäckningsmattan men när han är på fastare underlag kan han åtminstone förflytta sig bakåt.
Det här är vårt andra besök på Moonlight Cinema och Bobo leker på en filt i väntan på att ”Thank you for smoking” ska börja. Fast det vet inte han förstås. Samtidigt som solen går ner, filmen börjar och fladdermössen lämnar sina träd somnar han i sin vagn. Eller, det tog ju några turer upp och ner för gräsklädda kullar innan han väl slocknade, och efter det var jag genomblöt av svett. Förra veckans luftfuktighet gjorde att man svettades på ställen man inte trodde möjliga, t ex ovanpå ögonlocken.
På vägen hem från utomhusbion och vi gjorde några fattiga försök till ”Melbourne by night”. Eftersom vi inte fick till det med vår kamera kom vi fram till att man kan googla just Melbourne by night för att få den rätta känslan. Av precis samma anledning brukar jag sällan ta bilder på turistattraktioner, man kan ju lika gärna köpa färdiga vykort av dem som att ta taffliga bilder själv.
Missa inte nästa avsnitt: Bobo går på Australian Open. Inom kort: vi firar nationaldagen "Australia Day" utanför stan.
Den här bilden vet jag inte så mycket om annat än att det är när min man, i sällskap med 78 624 andra, kollar en endagsmatch i cricket mellan Australien och England.
Vi köpte en gåstol på billighetsvaruhuset Dimmey’s. Det går väl inte direkt i racerfart när han kör på heltäckningsmattan men när han är på fastare underlag kan han åtminstone förflytta sig bakåt.
Det här är vårt andra besök på Moonlight Cinema och Bobo leker på en filt i väntan på att ”Thank you for smoking” ska börja. Fast det vet inte han förstås. Samtidigt som solen går ner, filmen börjar och fladdermössen lämnar sina träd somnar han i sin vagn. Eller, det tog ju några turer upp och ner för gräsklädda kullar innan han väl slocknade, och efter det var jag genomblöt av svett. Förra veckans luftfuktighet gjorde att man svettades på ställen man inte trodde möjliga, t ex ovanpå ögonlocken.
På vägen hem från utomhusbion och vi gjorde några fattiga försök till ”Melbourne by night”. Eftersom vi inte fick till det med vår kamera kom vi fram till att man kan googla just Melbourne by night för att få den rätta känslan. Av precis samma anledning brukar jag sällan ta bilder på turistattraktioner, man kan ju lika gärna köpa färdiga vykort av dem som att ta taffliga bilder själv.
Missa inte nästa avsnitt: Bobo går på Australian Open. Inom kort: vi firar nationaldagen "Australia Day" utanför stan.
Några bilder (1)
Här kommer några bilder från resan hittills. Har en miljard bilder på vår bebis och typ inga på oss vuxna så därför blir det lite reseminnen ur Bobo-perspektiv. Barnsäkert med andra ord.
Första mellanlandningen. Vi spenderade fem timmar på Heathrow och de flög förbi förvånansvärt snabbt. Vi shoppade lite, åt lite, läste lite och sådär. Vi var lite besvikna över att ha behövt checka in barnvagnen redan i Stockholm eftersom en av anledningarna till att vi köpte den fula paraplyvagnen var att vi skulle kunna ha den med oss åtminstone under det långa stoppet på Heathrow. Nu gick det bra ändå, om jag minns rätt satt han i barnstol en del och låg på golvet (bläk) en del.
Ombord på planet och Bobo väntar på att mamman och pappan ska stuva undan handbagage och sätta sig tillrätta. Här leker han med styrinstrumentet för ombordunderhållningen, den smutsiga telefon slash fjärrkontroll som styr kanalerna som visas på de individuella tv-skärmarna. Vi flög med ett kinesiskt flygbolag och underhållningen var därefter – ganska många amerikanska filmer och tv-program men desto fler kinesiska. Jag såg åtminstone ”Little Miss Sunshine” som jag längtat efter att se.
Elva timmar senare och vi har precis mellanlandat en andra gång (i Hong Kong). Bobo är happy as Larry som vanligt och har här vaknat efter att ha sovit jättelänge på flyget. Trots att det är ganska varmt och fuktigt är han rätt påbylsad – efter så många timmar instängd på ett flygplan var vi alla ganska frusna.
Sista delflygningen (Hong Kong-Melbourne) tog nio timmar. Bredvid oss satt en australiensisk bebis som var lite rädd för oss. På bilden sitter barnen i varsin bassinett, den ”vagga” jag tjatade om så mycket innan resan. Den visade sig inte vara så oumbärlig som jag hade trott eftersom Bobo mest sov i våra famnar ändå, däremot satt han en del i den under vakentiden. När vi närmade oss Australien väckte flygvärdinnorna oss med frågan ”vad vill ni ha till frukost, omelett och bacon eller en kinesisk skaldjursgröt?”. Svårt val, eller hur?
Några dagar in på resan och vi promenerar längs Yarra River i centrala Melbourne. Vi är fortfarande jätterådvilla när det gäller Bobos kläder så han har långärmat på sig. Senare under dagen måste vi av olika anledningar köpa en helt ny outfit på varuhuset Myer och väljer då kortärmat + kortbent.
(Del två är färdigskrivet och kommer inom kort, tar bara sån tid att ladda bilder.)
Första mellanlandningen. Vi spenderade fem timmar på Heathrow och de flög förbi förvånansvärt snabbt. Vi shoppade lite, åt lite, läste lite och sådär. Vi var lite besvikna över att ha behövt checka in barnvagnen redan i Stockholm eftersom en av anledningarna till att vi köpte den fula paraplyvagnen var att vi skulle kunna ha den med oss åtminstone under det långa stoppet på Heathrow. Nu gick det bra ändå, om jag minns rätt satt han i barnstol en del och låg på golvet (bläk) en del.
Ombord på planet och Bobo väntar på att mamman och pappan ska stuva undan handbagage och sätta sig tillrätta. Här leker han med styrinstrumentet för ombordunderhållningen, den smutsiga telefon slash fjärrkontroll som styr kanalerna som visas på de individuella tv-skärmarna. Vi flög med ett kinesiskt flygbolag och underhållningen var därefter – ganska många amerikanska filmer och tv-program men desto fler kinesiska. Jag såg åtminstone ”Little Miss Sunshine” som jag längtat efter att se.
Elva timmar senare och vi har precis mellanlandat en andra gång (i Hong Kong). Bobo är happy as Larry som vanligt och har här vaknat efter att ha sovit jättelänge på flyget. Trots att det är ganska varmt och fuktigt är han rätt påbylsad – efter så många timmar instängd på ett flygplan var vi alla ganska frusna.
Sista delflygningen (Hong Kong-Melbourne) tog nio timmar. Bredvid oss satt en australiensisk bebis som var lite rädd för oss. På bilden sitter barnen i varsin bassinett, den ”vagga” jag tjatade om så mycket innan resan. Den visade sig inte vara så oumbärlig som jag hade trott eftersom Bobo mest sov i våra famnar ändå, däremot satt han en del i den under vakentiden. När vi närmade oss Australien väckte flygvärdinnorna oss med frågan ”vad vill ni ha till frukost, omelett och bacon eller en kinesisk skaldjursgröt?”. Svårt val, eller hur?
Några dagar in på resan och vi promenerar längs Yarra River i centrala Melbourne. Vi är fortfarande jätterådvilla när det gäller Bobos kläder så han har långärmat på sig. Senare under dagen måste vi av olika anledningar köpa en helt ny outfit på varuhuset Myer och väljer då kortärmat + kortbent.
(Del två är färdigskrivet och kommer inom kort, tar bara sån tid att ladda bilder.)
14 januari 2007
De första veckorna
Nämen hej. Det tog ett tag innan jag orkade ta tag i uppkoppling och inkoppling av min dator med svenska bokstäver. Men jag har skrivit lite under tiden, så här kommer ett mastodontinlägg. Nästa uppdatering kommer inte dröja lika länge, promise.
9 januari 2007
De sa i ”Världens modernaste land” att svenskar är väderfixerade. Det är inget mot hur vädermaniska man är här i Australien. Och man förstår dem ju – landet har ju alla tider tvingats leva i symbios med vädret för att överleva. Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar är normaltillstånd och på samma sätt är snack om vädret det normala samtalsämnet. Alla vet hur många grader det förväntas bli eller var de senaste skogsbränderna härjar.
När vi landade för en vecka sedan klev vi rakt ut i en 35-gradig värmevägg. Trötta, smutsiga och iklädda plyschbrallor (jag), långärmat (bebisen) och tjockbrallor (pappan) var det minst sagt lite av en värmechock. ”Don’t worry” sa man till oss. Det är en cool change på väg in. I tre dagar pratades det om den där kallfronten överallt. En dag satt vi på ett café med våra long blacks (= svart kaffe utan krusiduller) och den energiske caféägaren muttrade bittert ”where’s that cool change?” till en av sina anställda. Samma eftermiddag kom den och vi andades bokstavligen ut. Den där tryckande hettan försvann på en gång och luften blev genast mer andningsbar. De senaste dagarna har vädret varit som svensk högsommar – kallt i skuggan och varmt i solen. Jag fubbade igår och smörjde inte in mig med solskyddsfaktor 30 eftersom det inte verkade nödvändigt. Jag brände givetvis näsan efter typ 20 minuter.
Nu visste vi ju vad vi gav oss in på: jag skulle säga att värmen är en av de tre främsta anledningarna till att vi valde att spendera en del av föräldraledigheten här nere. Vi sa det redan under vår första resa hit, ungefär ”när vi har ett barn kanske vi ska spendera en del av föräldraledigheten här nere?”. Två år senare är vi här.
Den hittills enda nackdelen med värmen är att Bobo fick sitt livs första feber pga den. Eller, han kan ju lika gärna ha plockat upp någon smitta på planet eller fått feber som direkt reaktion på vända-på-dygnet-rutinen som vi satte igång med, men feber har han haft. Väldigt oroande just eftersom han varit så frisk hittills och det är svårt att läsa sitt barns signaler när de plötsligt är så annorlunda. Men, peppar peppar, efter lite medicinering, bara flaskmat för att ge vätska i värmen och långa sovstunder är han nu frisk. Det verkar hittills som att idag kan bli dagen då han är tillbaka på sin vanliga matrutin. Sovrutinen har han redan knäckt: han däckar vid 19.00 och vaknar omkring 06-07 morgonen efter. Hela familjen är vakna en stund omkring 04.00 eller så eftersom jetlaggen av någon anledning sätter in precis då. Vad är klockan hemma då? Ca eftermiddag tror jag.
11 januari 2007
Igår badade vi i havet för första gången. Bobo satt i sin vagn och kollade på. För överbeskyddande och svenska som vi är skyddar vi honom från solen hela tiden, samtidigt som inhemska ungar kutar omkring nakna omkring oss. Fast alla har solhattar och starkt solskydd, det ser man inte minst på de vita små kropparna eftersom krämen lägger ett skyddande vitt lager ovanpå alltihop. Det här skyddar Bobo från solen: solskyddsfaktor 30 för barn, kortärmad bomullsbody, solhatt och ett särskilt UV-skydd som spänns över vagnen. Första dagen sa vår kompis att ”he’s so protected from the sun it’s not even funny”. Och det var han nog, för när vi kom tillbaka från vår korta promenad var han helt genomsvettig, så nu har vi lärt oss att inte ha långärmat på honom i den mest akuta värmen.
Men nog om väder och värme nu. Det är inte ens så jobbigt som det kanske verkar när man läser det här, det har mest handlat om att hålla Bobo sval och lycklig. Vi vuxna hanterar det riktigt bra och igår kändes samma 38 grader som förra veckan som ingenting alls.
Vi bor inneboende hos våra kompisar men från och med i morgon ska vi få låna en egen lägenhet på samma gata. Området ser på utsidan ut att bara rymma industrier men när man promenerar omkring märker man att det finns ganska många gator som denna där industritomter varvas med privat boende. Det låter stökigt men är riktigt coolt, jag ska visa er en bild på vår grannbyggnad någon dag: en hög silo där man tidigare förvarade spannmål. Numera har det något med lokala bryggeriet Victoria Bitter, VB i folkmun, att göra men jag är lite osäker på vad.
Ikväll ska vi försöka komma iväg på utomhusbion i de botaniska trädgårdarna som ligger på promenadavstånd. De visar en film varje kväll under hela sommaren och vi har pratat om att gå dit i flera dagar nu. Igår visades ”Snakes on a plane”, en film jag inte skulle ha sett under normala omständigheter, så när jag fick välja mellan en pubkväll och den där bion så valde jag kalla den kalla ölen. Men ikväll visas Glastonbury, en film som jag verkligen vill se, så då gör vi ett nytt försök. Bobo får sova i vagnen men för säkerhets skull tar vi med hans hörselskydd.
Annars har vi inte så många konkreta planer ännu. Vi ska åka till Sydney om ett tag. Jag vill hinna med några konserter. Vi bor t ex bara några minuter från The Corner Hotel som är en av stans främsta livescener. Jimmy håller långsamt på att förvandlas till australiensare (dvs: han har lärt sig reglerna för cricket) och ska gå på en match nu på fredag cricket. Bobo ska lära sig att krypa (det är så himla nära, han ställer sig upp på knä nästan själv nu).
Vi har pratat lite löst om att åka någon annanstans också, t ex Tasmanien eller kanske t o m Nya Zeeland som inte ligger nära men kan vara väl värt att besöka när vi nu ändå är på den här sidan jordklotet. Jag skulle vilja åka inåt landet också, eller uppåt guldkusten och ännu längre men tänker att det kanske blir för mycket för Bobo. Vi får se helt enkelt, kanske stannar vi bara här.
13 januari 2007
Vi gick på bion den där kvällen. Och det kan ha varit det mysigaste vi gjort tillsammans på länge. Namnet ”Moonlight cinema” antydde att filmen skulle börja när solen gick ner så vi var på plats omkring åtta. På en lummig kulle mitt inne i de botaniska trädgårdarna hade ett område hägnats in och ett hundratal sällskap satt redan utportionerade på sina picknickfiltar och bean bags. Överallt snacksades det på vin, ostar, färska bär, sallader, chips osv. Mot slutet av kvällen spred sig en sötaktig doft av marijuana ovanför några av filtarna. En tjock gubbe bredvid oss rökte cigarr. Vi nöjde oss med en flaska vitt.
När solen går ner här blir det kolsvart. Inte som svenska sommarkvällar då det som mörkast är lite halvdunkelt sådär. Så inom 45 minuter hade ljuset gått från lågt stående solorange till nattsvart himmel. I bakgrunden lyste citys skyskrapor. Precis när solen försvann började parkens alla fladdermöss att komma fram från sina gömställen och en stund var hela solnedgången svartfläckig av fladdermöss.
Filmen var helt okej, inte mer. Visst, ”Glastonbury” är ett intressant tidsdokument över festivalkultur, men ändå ett rätt haltande sådant. Till exempel var musikinslagen märkligt frånvarande; för varje roligt klipp på någon gammal hippie, konservativa antifestivalare eller en 90-talsmänniska hög på E spelade de ny musik i stil med unkna Scissor Sisters eller David Gray. Jag hade väntat mig äldre eller mer tidlösa artister än så. Antar att det har med rättigheter att göra eller så finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket gammalt, filmat material att hämta ifrån. Jag har inte läst på men jag tror att de som gjort filmen är unga och har ett nutidsperspektiv på hela festivalen. Hur som helst var den bestående känslan dels ett sjukt festivalsug, dels ett uppgivet ”jag är för gammal för det där”.
9 januari 2007
De sa i ”Världens modernaste land” att svenskar är väderfixerade. Det är inget mot hur vädermaniska man är här i Australien. Och man förstår dem ju – landet har ju alla tider tvingats leva i symbios med vädret för att överleva. Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar är normaltillstånd och på samma sätt är snack om vädret det normala samtalsämnet. Alla vet hur många grader det förväntas bli eller var de senaste skogsbränderna härjar.
När vi landade för en vecka sedan klev vi rakt ut i en 35-gradig värmevägg. Trötta, smutsiga och iklädda plyschbrallor (jag), långärmat (bebisen) och tjockbrallor (pappan) var det minst sagt lite av en värmechock. ”Don’t worry” sa man till oss. Det är en cool change på väg in. I tre dagar pratades det om den där kallfronten överallt. En dag satt vi på ett café med våra long blacks (= svart kaffe utan krusiduller) och den energiske caféägaren muttrade bittert ”where’s that cool change?” till en av sina anställda. Samma eftermiddag kom den och vi andades bokstavligen ut. Den där tryckande hettan försvann på en gång och luften blev genast mer andningsbar. De senaste dagarna har vädret varit som svensk högsommar – kallt i skuggan och varmt i solen. Jag fubbade igår och smörjde inte in mig med solskyddsfaktor 30 eftersom det inte verkade nödvändigt. Jag brände givetvis näsan efter typ 20 minuter.
Nu visste vi ju vad vi gav oss in på: jag skulle säga att värmen är en av de tre främsta anledningarna till att vi valde att spendera en del av föräldraledigheten här nere. Vi sa det redan under vår första resa hit, ungefär ”när vi har ett barn kanske vi ska spendera en del av föräldraledigheten här nere?”. Två år senare är vi här.
Den hittills enda nackdelen med värmen är att Bobo fick sitt livs första feber pga den. Eller, han kan ju lika gärna ha plockat upp någon smitta på planet eller fått feber som direkt reaktion på vända-på-dygnet-rutinen som vi satte igång med, men feber har han haft. Väldigt oroande just eftersom han varit så frisk hittills och det är svårt att läsa sitt barns signaler när de plötsligt är så annorlunda. Men, peppar peppar, efter lite medicinering, bara flaskmat för att ge vätska i värmen och långa sovstunder är han nu frisk. Det verkar hittills som att idag kan bli dagen då han är tillbaka på sin vanliga matrutin. Sovrutinen har han redan knäckt: han däckar vid 19.00 och vaknar omkring 06-07 morgonen efter. Hela familjen är vakna en stund omkring 04.00 eller så eftersom jetlaggen av någon anledning sätter in precis då. Vad är klockan hemma då? Ca eftermiddag tror jag.
11 januari 2007
Igår badade vi i havet för första gången. Bobo satt i sin vagn och kollade på. För överbeskyddande och svenska som vi är skyddar vi honom från solen hela tiden, samtidigt som inhemska ungar kutar omkring nakna omkring oss. Fast alla har solhattar och starkt solskydd, det ser man inte minst på de vita små kropparna eftersom krämen lägger ett skyddande vitt lager ovanpå alltihop. Det här skyddar Bobo från solen: solskyddsfaktor 30 för barn, kortärmad bomullsbody, solhatt och ett särskilt UV-skydd som spänns över vagnen. Första dagen sa vår kompis att ”he’s so protected from the sun it’s not even funny”. Och det var han nog, för när vi kom tillbaka från vår korta promenad var han helt genomsvettig, så nu har vi lärt oss att inte ha långärmat på honom i den mest akuta värmen.
Men nog om väder och värme nu. Det är inte ens så jobbigt som det kanske verkar när man läser det här, det har mest handlat om att hålla Bobo sval och lycklig. Vi vuxna hanterar det riktigt bra och igår kändes samma 38 grader som förra veckan som ingenting alls.
Vi bor inneboende hos våra kompisar men från och med i morgon ska vi få låna en egen lägenhet på samma gata. Området ser på utsidan ut att bara rymma industrier men när man promenerar omkring märker man att det finns ganska många gator som denna där industritomter varvas med privat boende. Det låter stökigt men är riktigt coolt, jag ska visa er en bild på vår grannbyggnad någon dag: en hög silo där man tidigare förvarade spannmål. Numera har det något med lokala bryggeriet Victoria Bitter, VB i folkmun, att göra men jag är lite osäker på vad.
Ikväll ska vi försöka komma iväg på utomhusbion i de botaniska trädgårdarna som ligger på promenadavstånd. De visar en film varje kväll under hela sommaren och vi har pratat om att gå dit i flera dagar nu. Igår visades ”Snakes on a plane”, en film jag inte skulle ha sett under normala omständigheter, så när jag fick välja mellan en pubkväll och den där bion så valde jag kalla den kalla ölen. Men ikväll visas Glastonbury, en film som jag verkligen vill se, så då gör vi ett nytt försök. Bobo får sova i vagnen men för säkerhets skull tar vi med hans hörselskydd.
Annars har vi inte så många konkreta planer ännu. Vi ska åka till Sydney om ett tag. Jag vill hinna med några konserter. Vi bor t ex bara några minuter från The Corner Hotel som är en av stans främsta livescener. Jimmy håller långsamt på att förvandlas till australiensare (dvs: han har lärt sig reglerna för cricket) och ska gå på en match nu på fredag cricket. Bobo ska lära sig att krypa (det är så himla nära, han ställer sig upp på knä nästan själv nu).
Vi har pratat lite löst om att åka någon annanstans också, t ex Tasmanien eller kanske t o m Nya Zeeland som inte ligger nära men kan vara väl värt att besöka när vi nu ändå är på den här sidan jordklotet. Jag skulle vilja åka inåt landet också, eller uppåt guldkusten och ännu längre men tänker att det kanske blir för mycket för Bobo. Vi får se helt enkelt, kanske stannar vi bara här.
13 januari 2007
Vi gick på bion den där kvällen. Och det kan ha varit det mysigaste vi gjort tillsammans på länge. Namnet ”Moonlight cinema” antydde att filmen skulle börja när solen gick ner så vi var på plats omkring åtta. På en lummig kulle mitt inne i de botaniska trädgårdarna hade ett område hägnats in och ett hundratal sällskap satt redan utportionerade på sina picknickfiltar och bean bags. Överallt snacksades det på vin, ostar, färska bär, sallader, chips osv. Mot slutet av kvällen spred sig en sötaktig doft av marijuana ovanför några av filtarna. En tjock gubbe bredvid oss rökte cigarr. Vi nöjde oss med en flaska vitt.
När solen går ner här blir det kolsvart. Inte som svenska sommarkvällar då det som mörkast är lite halvdunkelt sådär. Så inom 45 minuter hade ljuset gått från lågt stående solorange till nattsvart himmel. I bakgrunden lyste citys skyskrapor. Precis när solen försvann började parkens alla fladdermöss att komma fram från sina gömställen och en stund var hela solnedgången svartfläckig av fladdermöss.
Filmen var helt okej, inte mer. Visst, ”Glastonbury” är ett intressant tidsdokument över festivalkultur, men ändå ett rätt haltande sådant. Till exempel var musikinslagen märkligt frånvarande; för varje roligt klipp på någon gammal hippie, konservativa antifestivalare eller en 90-talsmänniska hög på E spelade de ny musik i stil med unkna Scissor Sisters eller David Gray. Jag hade väntat mig äldre eller mer tidlösa artister än så. Antar att det har med rättigheter att göra eller så finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket gammalt, filmat material att hämta ifrån. Jag har inte läst på men jag tror att de som gjort filmen är unga och har ett nutidsperspektiv på hela festivalen. Hur som helst var den bestående känslan dels ett sjukt festivalsug, dels ett uppgivet ”jag är för gammal för det där”.
05 januari 2007
Framme i Melbourne
Konstigt nog har vi redan varit framme lika lang tid som sjalva resan tog: ett och ett halvt dygn. Men precis som det kan kannas nar man ar bakfull eller har jobbat natt, kanns det nu som att sjalva flygandet (bytena, sittsovandet etc) aldrig har hant. Det kanns som vi har dromt det. Vi mar hur som helst jattebra och borjar sakta men sakert arbeta oss in i den har konstiga dygnsrytmen.
Bast av allt mar var harliga unge. Aven om han ar trott som vi andra och har konstanta svettroda rosor pa kinderna sa ar han precis som vanligt. Inte en enda gang under de 24 flygtimmarna klagade han. Tvartom verkade han mer tillfreds an nagonsin - han sov t ex igenom nastan varje start och landning och flirtade hejvilt flygvardinnor och medpassagerare (inklusive en arg italiensk man som satt i stolen bredvid mig London-Hong Kong. Jag var livradd.).
Det ar valdigt varmt och det ar val det enda orosmomentet: hur man ska fa bebisen att ma sa bra som mojligt. Vi vuxna har ju liksom valt den har svettklibbiga tillvaron, men inte han. Losningen hittills har varit sa lite klader som mojligt, stanna inne da det ar som varmast (=seneftermiddag) och oppet fonster + flakt pa natten.
Bilder kommer sen. Nu ska vi strax borja forbereda kvallens grillfest.
Bast av allt mar var harliga unge. Aven om han ar trott som vi andra och har konstanta svettroda rosor pa kinderna sa ar han precis som vanligt. Inte en enda gang under de 24 flygtimmarna klagade han. Tvartom verkade han mer tillfreds an nagonsin - han sov t ex igenom nastan varje start och landning och flirtade hejvilt flygvardinnor och medpassagerare (inklusive en arg italiensk man som satt i stolen bredvid mig London-Hong Kong. Jag var livradd.).
Det ar valdigt varmt och det ar val det enda orosmomentet: hur man ska fa bebisen att ma sa bra som mojligt. Vi vuxna har ju liksom valt den har svettklibbiga tillvaron, men inte han. Losningen hittills har varit sa lite klader som mojligt, stanna inne da det ar som varmast (=seneftermiddag) och oppet fonster + flakt pa natten.
Bilder kommer sen. Nu ska vi strax borja forbereda kvallens grillfest.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
