Häromdagen slog filmjölkslängtan plötsligt till. Alltså när jag, trots att jag sällan ens äter filmjölk hemma, fick ett akut sug efter kall fil med skivad banan i. Och för att göra en snygg story av det tänker jag att det nog var ett tecken på att vi är klara här. För idag måndag är vår sista hela dag i Melbourne.
Den sista snutten av resan har varit lite jobbig eftersom det varit så sjukt varmt. Förra helgen var det omkring 38 grader fem dagar i sträck och det enda man kunde göra var att sitta inomhus. Detta råkade krocka med ett inplanerat trädgårdsarbete i huset vi bott i så Jimmy var ute i trädgården och släpade betong medan jag försökte underhålla krypbebisen på byggdammiga golv. På natten var det fortfarande så varmt att svetten rann och Bobo vaknade varannan timme för att försöka släcka törsten. Varannan timme! Vi har inte sovit en hel natt på hela resan, förutom när vi var jetlaggade där i början.
En lustig sak är att värmen är lika ofattbar och svårhanterad även för dem som bor här. Vi trodde vi var svaga turister men alla vi träffat har klagat på värmen och förvånansvärt få är förberedda på den. Lite som när det snöar i Stockholm eller när löven faller på tågspåren i England - folk agerar som det aldrig hänt förut. Det är t ex inte särskilt vanligt med air condition inomhus utan många kör bara med fläktar. På tv och i allmänhet var samtalsämnet hur svårt det är att sova i värmen och i en väderleksrapport jag såg sa presentatören att det var bäst att förbereda sig på ännu en sömnlös natt. Så tack och lov då för shoppingcentren och caféer med AC. Några kompisar såg två biofilmer per dag bara för att kyla ner sig inne på biografen.
Nu är det tack och lov svalare igen men det har hittills på hela resan bara varit de två senaste nätterna som vi kunnat sova utan bordsfläkten surrande. Är det något jag längtar efter hemma (förutom filmjölken då...) så är det att stoppa om oss och bebisen ordentligt varje natt. Åh pyjamas, tjocka täcken och (tunna) kuddar, som jag uppskattar er nu! Jag längtar också mycket efter familj och vänner så klart. Det är flott att vara på resande fot men umgänget blir ju lite begränsat minst sagt. Så jag längtar efter att träffa er alla snart.
Men jag kommer sakna mycket härifrån också. Även om jag nyss klagade på övervärmen så har majoriteten av tiden här varit lyxigt lagomvarm. En annan sak är den fantastiska maten - vi har ätit så sjukt god mat och jag ääälskar att gå och handla i det roliga utbudet. Supermarketen är okej men bäst är marknaden på lördagar och söndagar dit många går med shoppingvagnar och köper hela veckans behov av frukt, grönt, fisk och kött. Specifikt kommer jag därför sakna de goda avocadosarna, mangosarna och persikorna. Och brödet! Vi käkar ett grovt toastbröd med många frön i varje morgon och det är himmelskt. Och kaffet! Oavsett vilket ställe man slinker in på i centrala Melbournes många gränder eller på de lokala huvudgatorna i varje stadsdel så kan man räkna med förstklassigt kaffe. Och som den Nescafe-lover jag är har jag druckit gott snabbkaffe hemma.
Jag kommer också sakna möjligheten att låta Bobo lattja omkring i tunna kläder. Han ligger just nu på golvet iklädd en kortärmad body och tuggar på sina hörselskydd samtidigt som han säger "bab bab bab". Han lär ju bli lite konfunderad när han plötsligt ska trängas in i en vinteroverall igen - kommer han kunna krypa i en sån förresten?
Men nu ska jag inte slösa tid online. Bobbli har precis ätit lunch och vi ska gå ut och sista-dagen-shoppa. På agendan: jeans, klänningar och... en diskborste. Det är sant, de har en så bra diskborste här att vi ska importera en sån till Sverige.
Vi ses!
26 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar