Häromdagen slog filmjölkslängtan plötsligt till. Alltså när jag, trots att jag sällan ens äter filmjölk hemma, fick ett akut sug efter kall fil med skivad banan i. Och för att göra en snygg story av det tänker jag att det nog var ett tecken på att vi är klara här. För idag måndag är vår sista hela dag i Melbourne.
Den sista snutten av resan har varit lite jobbig eftersom det varit så sjukt varmt. Förra helgen var det omkring 38 grader fem dagar i sträck och det enda man kunde göra var att sitta inomhus. Detta råkade krocka med ett inplanerat trädgårdsarbete i huset vi bott i så Jimmy var ute i trädgården och släpade betong medan jag försökte underhålla krypbebisen på byggdammiga golv. På natten var det fortfarande så varmt att svetten rann och Bobo vaknade varannan timme för att försöka släcka törsten. Varannan timme! Vi har inte sovit en hel natt på hela resan, förutom när vi var jetlaggade där i början.
En lustig sak är att värmen är lika ofattbar och svårhanterad även för dem som bor här. Vi trodde vi var svaga turister men alla vi träffat har klagat på värmen och förvånansvärt få är förberedda på den. Lite som när det snöar i Stockholm eller när löven faller på tågspåren i England - folk agerar som det aldrig hänt förut. Det är t ex inte särskilt vanligt med air condition inomhus utan många kör bara med fläktar. På tv och i allmänhet var samtalsämnet hur svårt det är att sova i värmen och i en väderleksrapport jag såg sa presentatören att det var bäst att förbereda sig på ännu en sömnlös natt. Så tack och lov då för shoppingcentren och caféer med AC. Några kompisar såg två biofilmer per dag bara för att kyla ner sig inne på biografen.
Nu är det tack och lov svalare igen men det har hittills på hela resan bara varit de två senaste nätterna som vi kunnat sova utan bordsfläkten surrande. Är det något jag längtar efter hemma (förutom filmjölken då...) så är det att stoppa om oss och bebisen ordentligt varje natt. Åh pyjamas, tjocka täcken och (tunna) kuddar, som jag uppskattar er nu! Jag längtar också mycket efter familj och vänner så klart. Det är flott att vara på resande fot men umgänget blir ju lite begränsat minst sagt. Så jag längtar efter att träffa er alla snart.
Men jag kommer sakna mycket härifrån också. Även om jag nyss klagade på övervärmen så har majoriteten av tiden här varit lyxigt lagomvarm. En annan sak är den fantastiska maten - vi har ätit så sjukt god mat och jag ääälskar att gå och handla i det roliga utbudet. Supermarketen är okej men bäst är marknaden på lördagar och söndagar dit många går med shoppingvagnar och köper hela veckans behov av frukt, grönt, fisk och kött. Specifikt kommer jag därför sakna de goda avocadosarna, mangosarna och persikorna. Och brödet! Vi käkar ett grovt toastbröd med många frön i varje morgon och det är himmelskt. Och kaffet! Oavsett vilket ställe man slinker in på i centrala Melbournes många gränder eller på de lokala huvudgatorna i varje stadsdel så kan man räkna med förstklassigt kaffe. Och som den Nescafe-lover jag är har jag druckit gott snabbkaffe hemma.
Jag kommer också sakna möjligheten att låta Bobo lattja omkring i tunna kläder. Han ligger just nu på golvet iklädd en kortärmad body och tuggar på sina hörselskydd samtidigt som han säger "bab bab bab". Han lär ju bli lite konfunderad när han plötsligt ska trängas in i en vinteroverall igen - kommer han kunna krypa i en sån förresten?
Men nu ska jag inte slösa tid online. Bobbli har precis ätit lunch och vi ska gå ut och sista-dagen-shoppa. På agendan: jeans, klänningar och... en diskborste. Det är sant, de har en så bra diskborste här att vi ska importera en sån till Sverige.
Vi ses!
26 februari 2007
16 februari 2007
Några bilder (3)
Här kommer några blandade bilder. Får se om jag får till ett till sånt här inlägg innan vi åker hem. Bilder är ju inte direkt någon bristvara - senast idag tog vi bilder på när Bobo badar i havet för första gången men jag har inte hunnit ladda upp dem.
Lite längesen nu men här kollar jag och Bobo tennis under Australian Open. Här vet vi inte än att Haas kommer vinna över Nalbandian. Bobo visste heller inte att han strax skulle få leka med världens största souvenirtennisboll.
Många har varit rädda för att vi ska drabbas av kryp och elände här nere men eftersom vi mest vistats i stadsmiljö har vi knappt sett nåt sånt. Det här är den ena av de hittills två stora spindlar vi sett i det vilda. Den hängde på klädställningen på vår bakgård en kväll och spann systematiskt ett spindelnät tråd för tråd. Andra kryp vi sett: ca två kackerlackor i Sydney. Antal ormar: 0.
Vi åkte på en sightseeing-tur i en båt utanför Bruny Island på Tasmanien. Den här bilden är tagen innan vi fick låna fleecetröjor och regnjackor. Blåsigt! Men medan flera vuxna var sjösjuka och frusna tyckte Bobo mysunge att det gungade så skönt att han sov 1½ timme på vägen ut och en timme på vägen tillbaka. Den här trippen gav oss förresten den hittills största dosen av natur och vilda djur. Vi såg en fantastisk kustlinje med höga klippor och många konstiga fåglar och lite sälar. Och ett knippe kinesiska turister.
En snabb shoppingbild. På Salamanca Markets i Hobart hamnade vi framför det här ståndet. En man som plockar isär leksaker och leksaksgubbar och sätter ihop dem igen, fast utan att matcha. Så himla coola, jag tror jag vill ha varenda en av dem.
Bobo framför Harbour Bridge i Sydney. Bron firar för övrigt 75 år i år och under ett jubileum i mars kommer jättemånga människor att promenera över den i en stor parad.
Lite längesen nu men här kollar jag och Bobo tennis under Australian Open. Här vet vi inte än att Haas kommer vinna över Nalbandian. Bobo visste heller inte att han strax skulle få leka med världens största souvenirtennisboll.
Många har varit rädda för att vi ska drabbas av kryp och elände här nere men eftersom vi mest vistats i stadsmiljö har vi knappt sett nåt sånt. Det här är den ena av de hittills två stora spindlar vi sett i det vilda. Den hängde på klädställningen på vår bakgård en kväll och spann systematiskt ett spindelnät tråd för tråd. Andra kryp vi sett: ca två kackerlackor i Sydney. Antal ormar: 0.
Vi åkte på en sightseeing-tur i en båt utanför Bruny Island på Tasmanien. Den här bilden är tagen innan vi fick låna fleecetröjor och regnjackor. Blåsigt! Men medan flera vuxna var sjösjuka och frusna tyckte Bobo mysunge att det gungade så skönt att han sov 1½ timme på vägen ut och en timme på vägen tillbaka. Den här trippen gav oss förresten den hittills största dosen av natur och vilda djur. Vi såg en fantastisk kustlinje med höga klippor och många konstiga fåglar och lite sälar. Och ett knippe kinesiska turister.
En snabb shoppingbild. På Salamanca Markets i Hobart hamnade vi framför det här ståndet. En man som plockar isär leksaker och leksaksgubbar och sätter ihop dem igen, fast utan att matcha. Så himla coola, jag tror jag vill ha varenda en av dem.
Bobo framför Harbour Bridge i Sydney. Bron firar för övrigt 75 år i år och under ett jubileum i mars kommer jättemånga människor att promenera över den i en stor parad.
Vi var i Sydney
Vi var i Sydney förra veckan och jag vet inte riktigt vad det är men stan har inte tilltalat någon av oss alls på samma sätt som Melbourne. Det är liksom lite för stökigt, smutsigt och larmigt. Men på samma sätt helt fantastiskt eftersom det bakom nästa krök ofta väntar en sandstrand. Och letar man i rätt områden är stan lika mycket individuell och pulserande och jag tycker nog att mycket i Sydney påminner om London. Det är något över infrastruktur och lukter som stämmer överens med de i min gamla hemstad. Men inte som Melbourne som sagt.
Det är rätt mycket fuktigare i Sydney än i Melbourne så värmen var intensiv, särskilt för lillsnubben. Han somnade okej i allt det varma men vaknade upp mitt i nätterna. Så inledningen av veckan blev lite miserabel då vi var alldeles för trötta för att uppskatta det vi faktiskt tog oss för. Men mot slutet ordnade det upp sig både med sovet och med reselustan. Bland höjdpunkterna minns jag en lång stund på Powerhouse Museum, världens godaste thaimat i Newtown, färjan till och badturen i Manly och promenaden längs kustlinjen mellan stränderna Bondi och Bronte som var vackert och... trappigt. Men konstigt nog sov Bobi genom alla lyft upp och ner för trapporna. Jag var också på en jobbrelaterad lunch och kände att det var kul att tänka lite jobb igen. Ser fram emot att komma tillbaka!
Vi stämde också träff med en gammal kompis från londontiden och hade mysigt häng med henne och hennes kompisar i Chippendale. Det var mycket av "men gud vad långt hår du har" och "kommer du ihåg när jag färgade håret svart?". (Vad är det med mig och mina kompisar och vårt snack om hår?). Sarah klär hur som helst mycket bättre i det ljusa hon har nu, och på lördagen gick vi på konsert och såg Dan Kelly och Holly Throsby. Väldigt australiensiskt både i sound och miljö, alla satt på golvet och A/C:n var i så full gång att man fick gåshud. Underbart!
När vi lämnade centrala Sydney konstaterade vi att vi bara gjort och sett sådant vi redan gjort och sett, bara det att Bobo var med oss den här gången förstås. Jag kan lova er att det är skillnad på att mysfika på tu man hand och att försöka mysfika med en liten unge som har myror i brallan.
De sista dagarna drabbades vi av väderotur. Det var nog första gången hittills som det var regn och inte värme som gjorde att vi fick överge våra planer. Australien är just nu drabbat av rekordtorka och alla regnoväder är välkomna här tycker folk. Så jag kände mig helt svensk gnällig som bara "men-ehhhh" när det regnade ett helt dygn. Samma dygn som vi spenderade i strandorten Cronulla för inplanerat sol och bad. Vi har ju knappt badat sen vi kom hit eftersom vi inte vill utsätta Bobo för värmen på stranden samtidigt som havet här nere i Melbourne inte är varmt nog för honom att bada i.
Men i stället för att bada blev vi alltså sittande inomhus och sa saker som "nuuu verkar det dö ut" om och om igen. En natt var jag tvungen att gå upp och titta ut bara för att se regnet som lät helt massivt mot taket. Dagen efter sa de på teve att det var det mesta regnet som kommit i ett svep på typ nio år. Hur som helst, dag tre kunde vi alla fall gå ner till den tre mil långa stranden för ett snabbdopp. Fast vi blev dyngsura på vägen tillbaka och det var rätt uppfriskande. Längesen jag drabbades av regnstorm och när det är varmt regn gör det inte så mycket. Jag badade i en stenpool i havskanten och fick kisa för att kunna se igenom regnet.
Som tur är hade vi finfint sällskap i regnet, i form av bekanta hemifrån Eskilstuna som bor i Australien i tre år för att jobba. Vi blev ordentligt bortskämda med god mat, trevliga samtal och mycket lek med barnen. Kan säga att Bobo mådde som en prins där han krälade omkring på ett golv fullt av leksaker tillsammans med en ett år äldre lekkompis.
Det är rätt mycket fuktigare i Sydney än i Melbourne så värmen var intensiv, särskilt för lillsnubben. Han somnade okej i allt det varma men vaknade upp mitt i nätterna. Så inledningen av veckan blev lite miserabel då vi var alldeles för trötta för att uppskatta det vi faktiskt tog oss för. Men mot slutet ordnade det upp sig både med sovet och med reselustan. Bland höjdpunkterna minns jag en lång stund på Powerhouse Museum, världens godaste thaimat i Newtown, färjan till och badturen i Manly och promenaden längs kustlinjen mellan stränderna Bondi och Bronte som var vackert och... trappigt. Men konstigt nog sov Bobi genom alla lyft upp och ner för trapporna. Jag var också på en jobbrelaterad lunch och kände att det var kul att tänka lite jobb igen. Ser fram emot att komma tillbaka!
Vi stämde också träff med en gammal kompis från londontiden och hade mysigt häng med henne och hennes kompisar i Chippendale. Det var mycket av "men gud vad långt hår du har" och "kommer du ihåg när jag färgade håret svart?". (Vad är det med mig och mina kompisar och vårt snack om hår?). Sarah klär hur som helst mycket bättre i det ljusa hon har nu, och på lördagen gick vi på konsert och såg Dan Kelly och Holly Throsby. Väldigt australiensiskt både i sound och miljö, alla satt på golvet och A/C:n var i så full gång att man fick gåshud. Underbart!
När vi lämnade centrala Sydney konstaterade vi att vi bara gjort och sett sådant vi redan gjort och sett, bara det att Bobo var med oss den här gången förstås. Jag kan lova er att det är skillnad på att mysfika på tu man hand och att försöka mysfika med en liten unge som har myror i brallan.
De sista dagarna drabbades vi av väderotur. Det var nog första gången hittills som det var regn och inte värme som gjorde att vi fick överge våra planer. Australien är just nu drabbat av rekordtorka och alla regnoväder är välkomna här tycker folk. Så jag kände mig helt svensk gnällig som bara "men-ehhhh" när det regnade ett helt dygn. Samma dygn som vi spenderade i strandorten Cronulla för inplanerat sol och bad. Vi har ju knappt badat sen vi kom hit eftersom vi inte vill utsätta Bobo för värmen på stranden samtidigt som havet här nere i Melbourne inte är varmt nog för honom att bada i.
Men i stället för att bada blev vi alltså sittande inomhus och sa saker som "nuuu verkar det dö ut" om och om igen. En natt var jag tvungen att gå upp och titta ut bara för att se regnet som lät helt massivt mot taket. Dagen efter sa de på teve att det var det mesta regnet som kommit i ett svep på typ nio år. Hur som helst, dag tre kunde vi alla fall gå ner till den tre mil långa stranden för ett snabbdopp. Fast vi blev dyngsura på vägen tillbaka och det var rätt uppfriskande. Längesen jag drabbades av regnstorm och när det är varmt regn gör det inte så mycket. Jag badade i en stenpool i havskanten och fick kisa för att kunna se igenom regnet.
Som tur är hade vi finfint sällskap i regnet, i form av bekanta hemifrån Eskilstuna som bor i Australien i tre år för att jobba. Vi blev ordentligt bortskämda med god mat, trevliga samtal och mycket lek med barnen. Kan säga att Bobo mådde som en prins där han krälade omkring på ett golv fullt av leksaker tillsammans med en ett år äldre lekkompis.
11 februari 2007
Regnar det så skvalar det
Jag sitter i ett vardagsrum i ett hus i Sydney, schyssta värdarna har gått och lagt sig och min man diskar fast det egentligen var min uppgift. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt sitter jag framför en dator med svenskt tangentbord och jag tänker verkligen inte lämna den förrän jag skrivit ett inlägg. Det regnar jättemycket och det är skönt, för efter veckor av australientorka vill man att en hel syndaflod ska slå ner över landet, det behövs.
Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.
Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.
Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.
Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.
Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.
Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.
* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.
Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.
Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.
Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.
Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.
Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.
Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.
* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
