Dagis gör underverk för barnets utveckling, i vår sons fall talet. Det händer saker varje dag som på riktigt förundrar. Det här är en vanlig dialog hemma hos oss just nu:
Förälder: Bobo, vilken bokstav börjar ditt namn på?
Barn: be-a, be-a!
alt.
Förälder (håller upp badbokstaven B): vilken bokstav är det här?
Barn: be-a, be-a!
(i ärlighetens namn svarar han B även om det är ett M vi håller i handen, men ändå).
Andra fascinerande saker är att han minns folk och förstår uppmaningar. Igår sa jag i förbigående att Veras mamma skulle komma hem till oss. När det ringde på dörren 20 minuter senare tittade Bobo på mig och sa "Ve-a". Samma sak när Ivars mamma kom utan Ivar häromdagen. Då pekade Bobo på henne och sa "Ia" som i Ivar.
Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt allting går. Det är ju bara några månader sedan han mest kröp och grymtade. Nu kan han stå, hoppa, springa och prata. Han säger t ex "oppa-oppa-oppa" hundra gånger om dagen, samtidigt som han klättrar upp på något farligt. En hög stol, ett bord, bokhyllan. Han ska hoppa ner, den lille våghalsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Instämmer! Det är sjukt vad fort det går nu post-dagisstart och vad mycket de lär sig.
"Oppa-oppa-oppa" ingår i Claras vokabulär också, men för henne betyder det att hon vill upp ur hennes stol. Och så har vi det snarlika "ompa-ompa", men det är Bolibompa.
Skicka en kommentar