29 januari 2007

Snart är den första australienmånaden slut

Vi undvek Australian Open under den första veckan eftersom det var så galet varmt, jag tror att rekordet hamnade på 41-42 grader. Under de dagarna stannade vi inomhus så mycket vi kunde och passade bland annat på att se några utställningar. Men andra tennisveckan gick vi till arenorna och hade en väldigt rolig (och sval) dag. Till att börja med var det väldigt barnvänligt så Bobo kunde hänga med in överallt. Vi kollade bland annat på matchen mellan Haas och Nalbandian och en legendarmatch mellan Pat Cash och Mats Wilander inkl bihang. Mellan de olika matcherna hängde vi på caféer och gräsplättar och lekte. Perfekt familjeouting!

Helgen som just varit spenderade vi i Geelong som många anser vara en av Australiens tråkigaste städer. Men efter vår mysiga feelgoodhelg måste jag säga att jag tycker gott om stan, även om det var sällskapet som gjorde det. Våra vänner har precis flyttat ner från Sydney och tillsammans gjorde vi en skön, somrig turisthelg. Vi körde längs kusten, stannade och badade, åt lyrr-luncher och softade rent allmänt. En dag besökte vi den årliga regattan i hamnen och hängde bland båtarna med en bekant. Om vi hinner ska vi absolut åka ner igen, den gången för en tur längs den klassiska Great Ocean Road som vi visserligen redan besökt en gång men den här gången skulle vi kunna göra det i vår egen takt och dessutom övernatta någonstans på vägen.

Bobos sjumånadersdag kom med buller och bång kan man säga. För inom loppet av den senaste veckan har han börjat göra följande: krypa som en kommandosoldat, säga da-da, få sin tredje tand och som kronan på verket... vinka! Han vänder och vrider på sina händer, tittar på dem och böjer dem upp och ner. Om man vinkar åt honom härmas han och vinkar tillbaka. Vi smälter så klart.

Så inte undra på att han är lite sliten och har spenderat flera dagar med feber och hosta. Dagtid är han lika glad och bra som vanligt, nattetid är han dock som en ilsken liten tasmansk pungdjävul som bara vill äta och sova. Ni läste rätt, han äter på nätterna igen, vilket är skitjobbigt för oss vuxna eftersom han slutade med det precis innan vi åkte hit. Tror det beror på att flaskmaten här är lite annorlunda, kanske inte lika mättande, så vi försöker proppa honom full dagtid för att undvika nattmat. Det positiva är dock att vi lär oss en massa om vad som är gott och bra för vårt barn och det känns väldigt lyxigt att kunna bjuda honom på mjuka färska frukter och grönt som mango, persikor, bananer och avocado.

Apropå Tasmanien förresten; i morgon åker vi dit. Och nästa vecka är det äntligen dags för Sydney. Nu ska jag (som också är förkyld) logga ut och sova. Hoppas ni alla har det bra, kram hej!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Min lillebror KAN inte vara far till det barnet!! GUD vad söt han är! KRAM på er!! Kom o hälsa på snart!!!!
//Victoria

Ulla sa...

Hej dockan,
hur mår den tasmanska jäveln? du skriver ju inte så ofta som jag hade hoppats, men man fattar. nu undrar jag när ni kommer hem? jag ska nämligen till s-holmen om några veckor och är väldigt sugen på dig o bobo-liten!
kyss.