Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga
"jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden;
"men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.
Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:
Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:
