Den lille snackpåsen som jättekan

Jag har inte skrivit något om hur mycket Bobo snackar. Så lite kort om vad det bubblas om här hemma. Vissa saker uttalar han klockrent och i rätt avancerade meningar och ordval. Några exempel:

Bobo osså sitta soffan
Bobo titta Tabbenah (Teletubbies)
Ivar här igår
Bobo ha pyjamasbyxor
Bobo äta söttbullar

Han har också börjat greppa tid och rum och kan återberätta saker som hänt på dagis, på sitt lilla sätt. Typ pekar på skogen bakom vårt hus och bara "Bobo, Linda, banan" och så förstår man att dagis varit på utflykt och käkat frukt. Man kan också fråga honom vad han fick för mat på dagis och han bara "eeh... korv!" (vilket är ett standardsvar, han hävdar att de äter korv varje dag på dagis)

En gullig sak är att han säger S i stället för F. "Sarmor" till exempel. Och han säger R på riktigt, med rullande tunga, vilket låter helt superfint.

Men sen har han också hittepå-ord så klart. T ex sockesyckel (motorcykel) och singesonger (långkalsonger).

Och så ett ord som han hittat på nu de senaste dagarna: "Bobo jättekan". Dvs när han klarar av något svårt, t ex bära det stora täcket ensam eller klättra upp på staketet bredvid gungorna. Då räcker det inte att bara kunna, han jätte-kan!

Det är samma soffa

Valborg 2006:



Valborg 2008:

Tack för paketet farmor

Innan vi öppnade det:



Och efter:

När man har ett annorlunda förnamn

Vi visste ju när vi namngav vårt barn att han skulle få det lite jobbigt i framtiden. Krångligt förnamn och krångligt efternamn. Men namnen var ju så fina att vi inte kunde låta bli. Och för att kompensera åtminstone lite så fick han vanliga lättstavade mellannamn: John och Gustav.

Vi har sett konstiga stavningar hittills men inget som liknar dagens - en avi för ett paket som ska hämtas ut på ICA. På till-raden har brevbäraren prydligt bokstaverat mottagarens namn:

"Crusoe BARBRO".