Regnar det så skvalar det

Jag sitter i ett vardagsrum i ett hus i Sydney, schyssta värdarna har gått och lagt sig och min man diskar fast det egentligen var min uppgift. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt sitter jag framför en dator med svenskt tangentbord och jag tänker verkligen inte lämna den förrän jag skrivit ett inlägg. Det regnar jättemycket och det är skönt, för efter veckor av australientorka vill man att en hel syndaflod ska slå ner över landet, det behövs.

Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.

Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.

Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.

Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.

Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.

Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.

* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.