Min son har precis blivit sex månader gammal och det märks mer och mer att han inte är en liten nyföding längre. Plötsligt har han blivit betydligt mer egensinnig och alert än tidigare. På gott och ont så klart; det roliga är att han är så ROLIG att umgås med, som att hänga med en bästis ungefär. Det mindre roliga är att han kan få spel bland folk ibland och jag hatar verkligen att störa folk med mitt föräldraskap. Jag tycker ju att jag har lika stor rätt att vistas i offentligheten som vem som helst, men det tycker som bekant inte andra. En gång när Bobo jollrade (alltså var glad och bara babblade, om än lite högt) inne på ett café reste sig ett sällskap upp och gick i protest. Jag fick ont i magen.
Han är väldigt social av sig, om nu så små barn kan ha en sådan vuxen egenskap. Han pratar med, smajlar mot och låter sig bäras runt av i stort sett vem som helst. Som jag sa i ett mejl till Jenny: "han är sådär så att han charmar alla fyllon på tunnelbanan". Hon svarade "precis som sin mor då".
Över huvud taget har föräldraskapet inneburit en helt ny typ av samtal i offentliga rum. I affärer, på tunnelbanan, med grannar, vuxna runtomkring - alla är de engagerade i Bobo. Nästan varje gång jag åker kommunalt fastnar jag i samtal om mitt barn. Och det är aldrig jag som initierar dem, tvärtom. Det är så klart ljuvligt - barnet får omväxling från att bara snacka med sina föräldrar och de som pratar får utlopp för nåt annat. En sen kväll satt jag bredvid ett medelålders par som var lite salongsberusade och pratade engagerat om hur de saknade sina egna barnbarn som bodde utomlands.
Mer då? Han är ganska lång, har stora fötter och har precis fått två tänder i underkäken. Häromdagen borstade vi hans tänder för första gången. Den tjocka, mörka kalufs han föddes med har nu ändrat färg och form. Nu är det en sorts rödbrun monchichifrisyr där de första testarna har slitits bort och lämnat en decimeterlång flygig slinga mitt på huvudet. Jag tycker vi kan klippa bort det, Bobos pappa tycker jag är larvig och att det lika gärna kan få vara kvar.
Om han är barfota leker han alltid med sina fötter och det kan ibland vara så att vi får sätta på en pyjamas med fötter bara för att få honom att komma till ro när han ska sova. Han leker helst med sådant som inte är leksaker: mobiltelefoner, fjärkontroller, tidningar. Mitt mammaknep: att ge honom inplastad direktreklam. Favoriten från Ellos gick precis sönder men kunde tidigare hålla honom sysselsatt i timmar. Annan favvo är bandet som fäster hans napp vid jackan och jag har sytt flera stycken extra så att vi ska hinna tvätta de slabbiga mellan gångerna.
