Med trefyra dagar kvar tills vi åker plockar jag en sen kväll fram symaskinen. Tänker att vi behöver en ny skötväska till paraplyvagnen, Bobos kusin måste ha en matchande napphållare och jag själv måste sy in en massa sommarkläder. Men saken är att jag kunde gjort det här tidigare, jag har planerat för alla syprojekt utom napphållaren i flera veckor nu, och man kan ju tycka att de kunde ha genomförts lite tidigare. Inte nu när hela hemmet är en provisorisk resväska - överallt ligger små högar med mentala sorteringsprioriteringar. Att lägga ner i resväskan, ta ner i källaren, inte glömma när jag träffar Tove, varfan-ska-det-här-få-plats, och så vidare.
När klockan hade passerat midnatt och jag satt där och sprättade (naturligtvis, inget sytillfälle utan min vän sprättkniven) tänkte jag att det är så typiskt mig själv. Alltid tidsoptimist men också alltid klar när det väl gäller. För även om jag hyperventilerar lite vet jag ju innerst inne att det kommer ordna sig, när taxin kommer och hämtar oss på tisdag är det jag som står i givakt med smartpackade väskor. På paraplyvagnen kommer en vacker svartvit skötväska att hänga (bara jag hinner köpa kantband i tid för det hade jag visst inte hemma).
Kanske borde jag sluta blogga och göra mig och bebisen i ordning för kvällens happening: efterjobbet-drinkar med Johanna och Jessica. Och eftersom jag är den som har en bebis och en barnvagn med mig så har jag fått välja ställe. Låt oss hoppas att Rival blir ett bra val!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men inte ska du väl hinna redesigna den där coola second-handklänningen också?!
Nej, den får vänta tyvärr. Jag tar fram den då och då för att tänka ut en bra lösning men det slutar alltid med att den åker tillbaka in på "att fixa i framtiden"-hyllan.
Skicka en kommentar