DJ Bobo

Nästan 14 månader

Om några dar är Bobo fjorton månader och han är mer bedårande än någonsin. Han är ganska fiffig, kan skämta och leka samtidigt som han är rätt bestämd av sig. Mantrat "dä, dä, dä" hör vi hundra gånger dagligen och det innebär oftast att man måste gå fram till något som han pekar på. Han kan göra en betonande variant också: ddddd-ä. Då är något extra viktigt förstår man, exempel på sådant är pappans nya gitarr och olika typer av bilar.

Statusrapport då. På onsdag börjar dagis och han har fått ett brev från dem. "Hej Bobo, välkommen till Bläckfisken...". Jag smälter, han ska få en egen dagisavdelning. Han kan absolut inte gå än och det frustrerar oss. Ungen kryper helt enkelt för bra för att ens vara intresserad. Han tar sig fram på knä eller gående med möbler och väggar som hjälp. Han tar fler och fler fria steg när han blir tvingad men det är som mest fyra-fem stycken på rad eller så. Jag ska fråga pappan, jag vet inte så noga eftersom jag inte är den som har honom dagtid nuförtiden.

Han har åtta tänder, eller är det nio och kan göra alla rörelser till Imse vimse spindel utantill. Skitgulligt! I morse försökte jag köra Prästens lilla kråka men han ville hellre klättra upp för en tråd med fingrarna. Okej då.

Det är inte så farligt att vara ifrån honom på dagarna tycker jag, man får väldigt fina doser av honom ändå på morgnar och kvällar. Älskar att leka med honom på morgonen när han är utsövd och sovrufsig i håret och bara superglad. Och på kvällarna får man bada honom och sjunga och söva. Han gillar mitt potpurri av olika poplåtar.

Just idag har jag längtat så mycket efter honom att jag känt en fysisk smärta i bröstet. Det enda jag haft som ynklig kompensation har varit videosamtal och lite olika sommarbilder i min mobiltelefon. Tänkte att ni kanske också ville se?



Här är vi och badar i Trekanten. Och ja... det ser ju lite suicidalt ut men jag bedyrar att han inte verkar särskilt trött på livet. Han gillar bara vattenpistolen mycket.



Det är skitjobbigt att ha en krypbebis när det regnar så gissa om det var en rätt körig semester? Han vill inget hellre än att krypa omkring och greja men det är så slitande på knän, kläder och skor. Det lustiga är att själv han inte verkar tycka det gör ont att krypa på asfalt eller grus eller stora stenar. Som tur är finns galonisar som gör att han kan krypa rätt obehindrat ändå. Den här bilden togs för en månad sen när "stå själv"-grejen var rätt ny.



Det här är också för nån månad sedan då vi upptäckte att han kunde äta nektarin alldeles själv. Gnaga tills bara kärnan är kvar. Begåvade unge! Nu ska vi bara få honom att äta banan tugga för tugga, inte trycka in hela med en gång.

Play it again Bobo

Här vill jag lägga in en film på till Bobos nya hobby. För faktiskt är han gammal nog för att ha en hobby nu. Han pysslar och snöar in på en och samma grej och släpper det inte. Som att attackera volymknappen på radion. Eller kasta den lilla gula bollen, jaga ifatt den och sen kasta igen. Eller plocka saker i och ur andra saker. Eller brumma med läpparna som en bil.

Förresten, i morse sa han Bobo med nästan rätt vokaler. Baba.

Nu är han ett år (och kan klättra)

Min underbara unge fyllde ju ett år på midsommarafton. En lugn och skön födelsedag där ettåringen fick äta jordgubbstårta och öppna paket medan hans mamma feberfrossade och grinade över öronvärk.

Sedan Bobo passerat ettårsgränsen har han plötsligt börjat utföra storverk. T ex kan han numera klättra, som när han klättrade ner i resväskan och låg kvar där och jiddrade lite. Eller när han försökte klättra upp på tv-bordet med hjälp av tv-spelslådan.





Notera att gåvagnen innehåller tung rysk litteratur för bästa väghållning.

Bobos hår

Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga "jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden; "men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.

Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:



Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:

Han lär sig allt som är viktigt

Han kan redan hantera hemmets laptop. Därför är vi idag extra glada över att vår 11-månadersunge börjat simulera telefonsamtal.

Fimpen

Och idag plockade han för första gången upp en fimp från marken och stoppade den i munnen.