Nu är han ett år (och kan klättra)

Min underbara unge fyllde ju ett år på midsommarafton. En lugn och skön födelsedag där ettåringen fick äta jordgubbstårta och öppna paket medan hans mamma feberfrossade och grinade över öronvärk.

Sedan Bobo passerat ettårsgränsen har han plötsligt börjat utföra storverk. T ex kan han numera klättra, som när han klättrade ner i resväskan och låg kvar där och jiddrade lite. Eller när han försökte klättra upp på tv-bordet med hjälp av tv-spelslådan.





Notera att gåvagnen innehåller tung rysk litteratur för bästa väghållning.

Bobos hår

Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga "jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden; "men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.

Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:



Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:

Han lär sig allt som är viktigt

Han kan redan hantera hemmets laptop. Därför är vi idag extra glada över att vår 11-månadersunge börjat simulera telefonsamtal.

Fimpen

Och idag plockade han för första gången upp en fimp från marken och stoppade den i munnen.

Breaking news

Igår stod Bobo upp helt oassisterad i tre sekunder.

Fasadklättraren

Typiskt vardagshändelse nuförtiden: man vänder ryggen till en sekund och sen står bebisen upp och äter blomjord. Det här nya resa-sig-uppandet ger synliga utslag - en dag räknade jag till åtta blåmärken i pannan. Och han gråter minst två stora gråt per dag pga alla fallolyckor men blir oftast lika glad igen en kort stund senare.

En och en halv månad senare

Hejsan. Jag har länge tänkt summera Australien-resan men inte riktigt hunnit och vips har vi redan varit hemma i en och en halv månad, jag har börjat jobba och mitt barn har börjat skolan.


Bobo käkar frökapslar på Bronte beach i Sydney.

Jag skojar så klart om det där med skolan. Men tiden med småbarn går verkligen precis så fort som alla säger. Jag kan knappt minnas hur det var att vara höggravid för ett år sedan eller alldeles pinfärsk mamma där på BB i somras. Men det blir roligare och roligare för varje dag, att hänga med Bobo just nu är precis som att vara nyförälskad i en läcker snubbe.

En liten lägesrapport om vår 9½ månad gamle son dårå:
- Han kryper numera på alla fyra i stället för att bara hasa på magen.
- Han har tre nya tänder på gång i överkäken. Ser nästan läskigt ut.
- Han kan säga följande ord: hej, hejdå, mamma, pappa, titta och umpa umpa (som i hitlåten "Tänk om jag hade en liten liten apa").
- Det absolut roligaste han vet är att bada. Hans respons på ett upptappat bad är nästan sinnesjuk. Just därför badar han varje kväll.

Eftersom hemmatempot är ett helt annat nu så är det nästan som semester att dra till jobbet. Så jag gör allt sånt jag inte alltid kan annars när jag har barnvagnen med mig: lyssnar på iPod, bär handväska + skyhöga klackar, köper take away-kaffe.