Maskeradvecka

Förrförra veckan hade vi ett litet utklädningstema varje dag.

Vi började hemma hos lekkompis A. där Bobo körde Pippi-dräkt ovanpå ballerinakjol. Notera Djungelboken-plåster i pannan efter att en fallolycka på ett barnkalas.



Efter Pippi åkte polisjackan på. Jag var särskilt förtjust i den klassiska lustiga näsa-mustasch-kombon.



På lördagen åt vi, som resten av landets barnfamiljer, på Mcdonalds och blev målade i ansiktet som tack för bidraget. Jag försökte in i det längsta ljuga om att "Spajdermän"-färgen var slut men den gick han inte på. Jag hatar Spiderman-trycket och försöker in i det längsta förbjuda det i vårt hem. Men här smälte jag lite.



Sen åkte vi hem och testade peruker inför mamman och pappans maskerad.



På lördag ska vi på barnkalasmaskerad. Jag frågade vad Bobo ville ha på sig och han svarade snabbt: "klänning, väst, snygga skor, hår i tofs och en väska"

Bobo på midsommar

3 år minus 3 dagar.

Att retas med en treåring

Jag: kom nu Bobilainen
Han: jag heter inte lajnen!

Två favoriter

Han pratar ju jättebra, men det är vid de små felsägningarna jag svimmar av sötma. Idag handlar det om två Astrid Lindgren-relaterade.

1) Jag vill inte lyssna på Pippi. Jag vill lyssna på Emil i berget.

2) Kom nu alla vänner, den där koppen som jag känner.

Är det morgon NU då?

I morse vaknade Bobo tjugo i fem. "Är det morgon nu?"

När vi sa nej så blev han sur. Gick in på sitt rum, slängde igen dörren som en tonåring och lade sig i sängen. Och somnade om.

Blodchock hos familjen Crusoe sent i natt

Bobo:
kolla vad jag har mellan tårna. Blod!

Mamma (först skiträdd, sen full i skratt):
nej älskling, det är ludd från dina röda strumpor

BOSK

Han läser! Jag stod vid diskbänken och han knatade omkring bredvid mig. Stannade upp och bara B - O - S - KE - KÅ framför diskmaskinen. För er som kan uttala C och H: det står alltså Bosch.

Annan favoritbokstavskombination är B-A-R-B-A-P-A-P-A.

De lär sig så mycket på dagis

Och jag berättar helst de gulliga grejerna.

Bobo: ska vi ha fredagsmys mamma?
Jag: okej. Vad gör man då?
Bobo: äter sips. Och ostbågar.

Så vi köpte chips. Men så här illa är det att vara ett litet dagisbarn och samtidigt vilja äta salta grejer: de röda salivsår han får kring munnen och på hakan efter flera timmars utelek per dag började svida efter bara några enstaka chirrar. Vi fick tvätta, badda och koka risgrynsgröt i stället (en annan favorit. Eller fadderit som vi säger här).

Något mindre gulligt han lärt sig på dagis: igår satt han på golvet och lekte pistol med vattensprayflaskan. Gjorde svischande skjutljud med munnen.

Bobo sjunger Sommarsången

Han sjunger den i stort sett hela tiden. Och dansar/springer runtrunt samtidigt. Men det är sällan man lyckas fånga hela i en enda inspelning. Jag ger er: Sommarsången!



(Ber om ursäkt för mammans målbrottsröst i början).

Isglass och pärlor

Det här är en favoritbild av flera anledningar.

1. Bobo sov ensam hos sin kusin och jag fick följande bild som MMS-rapport. Så mysigt att veta att han har det bra.

2. Halsbanden. Min smyckesgalne son har hängt på sig alla armband och alla halsband som kusinen har. Jag fnittrar lite varje gång jag tittar.

3. De äter glass. Glasslycka och godislycka hos barn är så vackert. Bobo sitter just nu bredvid mig och tittar på bilden och bara "vi äter GLASS".

På IKEA

Jag: så ska vi köpa en stor kudde till din säng också
Bobo: då ska jag ligga med fötterna på den. Som Pippi.

Tack McDonalds

En vän till mig tyckte det var opportunistiskt av McDonalds att dela ut böcker i Happy Mealen, som de ju gjorde tidigare i år, i samarbete med Läsrörelsen. Jag tycker det var fantastiskt för det var först så jag fattade att Bobo var redo för så "stora" böcker som Elsa Beskows sagor och Tummen-böckerna. Annars hade jag trott att det var för tidigt för de böckerna jag själv älskade som liten. Inte Tummen då, honom hatade jag, men Tomtebobarnen och Hattstugan, åh Hattstugan.

Och vore det inte för McDonalds skulle min fina fina unge inte kunna recitera följande ramsa ur Beskows ABC-resa. Det enda han uttalar knasigt är Nanna som blir "Namna".

Apelsiner två fick Anna med till matsäck av tant Nanna
Bo bananer fick av far, nu de ut i världen drar.

Och sen alla bokstäverna förstås. A för hans två bästisars förnamn, B för Bobo och bajs, C för Crusoe. Osv.

ett gammalt russin

Bobo har en bästis på dagis, vi kan kalla henne Ella fast hon heter något annat. De är som ler och långhalm, leker jämt, pratar om varandra, längtar efter varandra när den andra är borta och så vidare. Så vi pratar en hel del om Ella här hemma också.

Som nu ikväll till exempel.

Bobo (gapar och pekar in i munnen): förut när Ella gäspade så här så LÅG det något i MUNNEN
Jag: jaha, vad var det då?
Bobo: ett gammalt russin

November 08

Han leker så roligt nuförtiden. Så verbalt och så... stringent på något vis. Leken har en början och en sorts fortsättning. Sällan ett slut, annat än att han abrupt byter spår och börjar leka med något annat.

Lekpratet är det härligaste. Dagligen säger han saker som ”leka på mitt rum kanske?”

Och så allt möjligt som just nu ikväll:

”Såja lilla vännen” när han lekte med sin docka.

”Nej, nu kommer dom och tar dig” och ”spring in här bakom” när han lekte med sina fiskar (delfiner och ”späck-suggaren”) i badet.

Ni undrar om Bobo hälsat på mitt nya jobb?

Svar ja.

Tillfällen då man inte vill att Anna Skipper ska dyka upp

När man står utanför ICA och ger sitt barn coca-cola i nappflaska.

(han är magsjuk, ok?)

Bobos gulligaste ord just nu

Jamme-jemsam

(jajamensan)

Trots, kiss och bajs

Vadå? Ni undrar hur det låter när trotsåldern och kiss och bajs-humorn inträffar samtidigt? Tja ungefär så här, hela tiden.

Vad fick ni för mat på dagis idag?
Bajs

Träffade ni Bläckis (dagis maskot) i skogen idag?
Nä, vi träffade Bläckis bajs

I mammans famn, slingrande och genomblöt:
Jag vill ramlaaa i trappan och slååå mig

Vid matbordet:
Jag vill inte haaa spaghetti, jag vill ha baaajs.

Under sångstund hemma i soffan:
Litet hus i skogens slut kissbajskorv

Nu går vi och lägger oss och lyssnar på Bamse
Jag vill lyssna på Bamsebajs.

I samtal med 3-årige kompisen T. på dagis:
Kan du säga bajs?

Av allt ovanstående är nog det allra roligaste att han inte säger R i korv. Utan det blir mer bajskovv. Annars är det en rätt jobbig period faktiskt. Allt man gör som förälder är fel och man tassar hela tiden på tå av rädsla för nya utbrott. Vi som haft världens enklaste unge fram tills nu.

Den lille finsmakaren

Klockan är sex en lördagmorgon. Bobo och jag sitter i soffan i gryningsljuset och plirar åt varandra. En sorts maktbalans efter uppdrucken morgonvälling - ska vi sova igen eller ska vi gå upp för dagen?

Bobo suger på en napp som ser annorlunda ut än de han brukar ha. Den är lite rundare och ingen han vanligtvis brukar gilla. Men nu: han tar långsamt ut nappen ur munnen, vider och vänder och bara "den var jättegod".

Sen stoppar han in nappen i munnen igen och jag sätter på barn-TV:n.

Faktiskt!

Han är ju för rolig, den lille snackpåsen. På de två dryga veckor som gått sedan han började dagis igen har vi fått helt nya ord i vårt hushåll. Det mest påtagliga är faktiskt. Används så här:

"Kom nu så sätter vi på dig pyjamasen"
"Nej, jag bygger lego, FAKTISKT"

Ett annat ord är eller. Används så här (tillsammans med bedjande ögon):

"GåtilllekparkELLER?"

En favorit i repris som jag aldrig bloggat om är att han i våras började prata i termer kille-tjej. Helt klart influerad av äldre barn på dagis. Exempelsäjningar:

"Bobo stor kille" eller "jag stor kille nu faktiskt"

Men det är inte alltid han får den biten helt rätt. Han brukar rätt ofta kalla mig för stor kille.

Avslutningsvis är här en bild från i helgen, för att visa fina älsklingströjan som farmor gjort. FAKTISKT.