Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga
"jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden;
"men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.
Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:
Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:
4 kommentarer:
Coolt. Hemma hos oss har vi fortfarande väldigt väldigt lite att vattenkamma ;)
När jag låg och skulle föda tittade de också på det där osmickrande sättet, och så sa nån barnmorska/sköterska: - Det ser ut att vara en rödhårig baby!!! Och jag blev av nån anledning väldigt irriterad, för jag ville just då absolut inte ha en bebis som både var rödhårig OCH hade uppenbara problem att passa tider.
Men B. föddes och förblev lightblondin...Är det inte väldigt oproffsigt av nån som har förlossningar for living att inte räkna med en viss mängd BLOD?!
Hoppas du är friskare nu, btw...
Alltså friskare från öroninflammationen. inte förlossningen!!
Jo, förlossningen har jag bearbetat klart vid det här laget ;)
Tack snälla. Jag har nog precis slutat vara lomhörd idag efter nästan två veckors sjuka.
Men jag håller med dig: i vissa detaljer verkade förlossningspersonalen som nybörjare. Vi fick t ex en väldigt kommentar från undersköterskan. Jag har förträngt sammanhanget men i samband med att hjärtljuden var dåliga sa hon ngt i stil med "får hoppas bebisen klarar sig". Exakt vad man vill höra då...
Skicka en kommentar