Popjunkiens vardag

Maskeradvecka

2009-09-16T20:36:00.002+01:00

Förrförra veckan hade vi ett litet utklädningstema varje dag.

Vi började hemma hos lekkompis A. där Bobo körde Pippi-dräkt ovanpå ballerinakjol. Notera Djungelboken-plåster i pannan efter att en fallolycka på ett barnkalas.

Efter Pippi åkte polisjackan på. Jag var särskilt förtjust i den klassiska lustiga näsa-mustasch-kombon.

På lördagen åt vi, som resten av landets barnfamiljer, på Mcdonalds och blev målade i ansiktet som tack för bidraget. Jag försökte in i det längsta ljuga om att "Spajdermän"-färgen var slut men den gick han inte på. Jag hatar Spiderman-trycket och försöker in i det längsta förbjuda det i vårt hem. Men här smälte jag lite.

Sen åkte vi hem och testade peruker inför mamman och pappans maskerad.

På lördag ska vi på barnkalasmaskerad. Jag frågade vad Bobo ville ha på sig och han svarade snabbt: "klänning, väst, snygga skor, hår i tofs och en väska"

Bobo på midsommar

2009-06-21T08:06:00.003+01:00

3 år minus 3 dagar.

Att retas med en treåring

2009-05-27T20:34:00.000+01:00

Jag: kom nu Bobilainen
Han: jag heter inte lajnen!

Två favoriter

2009-05-17T19:53:00.003+01:00

Han pratar ju jättebra, men det är vid de små felsägningarna jag svimmar av sötma. Idag handlar det om två Astrid Lindgren-relaterade.

1) Jag vill inte lyssna på Pippi. Jag vill lyssna på Emil i berget.

2) Kom nu alla vänner, den där koppen som jag känner.

Är det morgon NU då?

2009-05-07T16:58:00.001+01:00

I morse vaknade Bobo tjugo i fem. "Är det morgon nu?"

När vi sa nej så blev han sur. Gick in på sitt rum, slängde igen dörren som en tonåring och lade sig i sängen. Och somnade om.

Blodchock hos familjen Crusoe sent i natt

2009-03-12T20:11:00.001+01:00

Bobo:
kolla vad jag har mellan tårna. Blod!

Mamma (först skiträdd, sen full i skratt):
nej älskling, det är ludd från dina röda strumpor

BOSK

2009-03-06T23:54:00.002+01:00

Han läser! Jag stod vid diskbänken och han knatade omkring bredvid mig. Stannade upp och bara B - O - S - KE - KÅ framför diskmaskinen. För er som kan uttala C och H: det står alltså Bosch.

Annan favoritbokstavskombination är B-A-R-B-A-P-A-P-A.

De lär sig så mycket på dagis

2009-02-13T23:16:00.002+01:00

Och jag berättar helst de gulliga grejerna.

Bobo: ska vi ha fredagsmys mamma?
Jag: okej. Vad gör man då?
Bobo: äter sips. Och ostbågar.

Så vi köpte chips. Men så här illa är det att vara ett litet dagisbarn och samtidigt vilja äta salta grejer: de röda salivsår han får kring munnen och på hakan efter flera timmars utelek per dag började svida efter bara några enstaka chirrar. Vi fick tvätta, badda och koka risgrynsgröt i stället (en annan favorit. Eller fadderit som vi säger här).

Något mindre gulligt han lärt sig på dagis: igår satt han på golvet och lekte pistol med vattensprayflaskan. Gjorde svischande skjutljud med munnen.

Bobo sjunger Sommarsången

2009-01-22T20:50:00.002+01:00

Han sjunger den i stort sett hela tiden. Och dansar/springer runtrunt samtidigt. Men det är sällan man lyckas fånga hela i en enda inspelning. Jag ger er: Sommarsången!

(Ber om ursäkt för mammans målbrottsröst i början).

Isglass och pärlor

2008-12-30T18:08:00.003+01:00

Det här är en favoritbild av flera anledningar.

1. Bobo sov ensam hos sin kusin och jag fick följande bild som MMS-rapport. Så mysigt att veta att han har det bra.

2. Halsbanden. Min smyckesgalne son har hängt på sig alla armband och alla halsband som kusinen har. Jag fnittrar lite varje gång jag tittar.

3. De äter glass. Glasslycka och godislycka hos barn är så vackert. Bobo sitter just nu bredvid mig och tittar på bilden och bara "vi äter GLASS".

På IKEA

2008-12-28T09:34:00.004+01:00

Jag: så ska vi köpa en stor kudde till din säng också
Bobo: då ska jag ligga med fötterna på den. Som Pippi.

Tack McDonalds

2008-12-11T11:33:00.003+01:00

En vän till mig tyckte det var opportunistiskt av McDonalds att dela ut böcker i Happy Mealen, som de ju gjorde tidigare i år, i samarbete med Läsrörelsen. Jag tycker det var fantastiskt för det var först så jag fattade att Bobo var redo för så "stora" böcker som Elsa Beskows sagor och Tummen-böckerna. Annars hade jag trott att det var för tidigt för de böckerna jag själv älskade som liten. Inte Tummen då, honom hatade jag, men Tomtebobarnen och Hattstugan, åh Hattstugan.

Och vore det inte för McDonalds skulle min fina fina unge inte kunna recitera följande ramsa ur Beskows ABC-resa. Det enda han uttalar knasigt är Nanna som blir "Namna".

Apelsiner två fick Anna med till matsäck av tant Nanna
Bo bananer fick av far, nu de ut i världen drar.

Och sen alla bokstäverna förstås. A för hans två bästisars förnamn, B för Bobo och bajs, C för Crusoe. Osv.

ett gammalt russin

2008-12-03T20:27:00.003+01:00

Bobo har en bästis på dagis, vi kan kalla henne Ella fast hon heter något annat. De är som ler och långhalm, leker jämt, pratar om varandra, längtar efter varandra när den andra är borta och så vidare. Så vi pratar en hel del om Ella här hemma också.

Som nu ikväll till exempel.

Bobo (gapar och pekar in i munnen): förut när Ella gäspade så här så LÅG det något i MUNNEN
Jag: jaha, vad var det då?
Bobo: ett gammalt russin

November 08

2008-11-26T19:27:00.000+01:00

Han leker så roligt nuförtiden. Så verbalt och så... stringent på något vis. Leken har en början och en sorts fortsättning. Sällan ett slut, annat än att han abrupt byter spår och börjar leka med något annat.

Lekpratet är det härligaste. Dagligen säger han saker som ”leka på mitt rum kanske?”

Och så allt möjligt som just nu ikväll:

”Såja lilla vännen” när han lekte med sin docka.

”Nej, nu kommer dom och tar dig” och ”spring in här bakom” när han lekte med sina fiskar (delfiner och ”späck-suggaren”) i badet.

Ni undrar om Bobo hälsat på mitt nya jobb?

2008-10-27T10:40:00.000+01:00

Svar ja.

Tillfällen då man inte vill att Anna Skipper ska dyka upp

2008-10-22T13:43:00.001+01:00

När man står utanför ICA och ger sitt barn coca-cola i nappflaska.

(han är magsjuk, ok?)

Bobos gulligaste ord just nu

2008-10-13T12:32:00.000+01:00

Jamme-jemsam

(jajamensan)

Trots, kiss och bajs

2008-10-01T19:47:00.007+01:00

Vadå? Ni undrar hur det låter när trotsåldern och kiss och bajs-humorn inträffar samtidigt? Tja ungefär så här, hela tiden.

Vad fick ni för mat på dagis idag?
Bajs

Träffade ni Bläckis (dagis maskot) i skogen idag?
Nä, vi träffade Bläckis bajs

I mammans famn, slingrande och genomblöt:
Jag vill ramlaaa i trappan och slååå mig

Vid matbordet:
Jag vill inte haaa spaghetti, jag vill ha baaajs.

Under sångstund hemma i soffan:
Litet hus i skogens slut kissbajskorv

Nu går vi och lägger oss och lyssnar på Bamse
Jag vill lyssna på Bamsebajs.

I samtal med 3-årige kompisen T. på dagis:
Kan du säga bajs?

Av allt ovanstående är nog det allra roligaste att han inte säger R i korv. Utan det blir mer bajskovv. Annars är det en rätt jobbig period faktiskt. Allt man gör som förälder är fel och man tassar hela tiden på tå av rädsla för nya utbrott. Vi som haft världens enklaste unge fram tills nu.

Den lille finsmakaren

2008-09-21T21:16:00.002+01:00

Klockan är sex en lördagmorgon. Bobo och jag sitter i soffan i gryningsljuset och plirar åt varandra. En sorts maktbalans efter uppdrucken morgonvälling - ska vi sova igen eller ska vi gå upp för dagen?

Bobo suger på en napp som ser annorlunda ut än de han brukar ha. Den är lite rundare och ingen han vanligtvis brukar gilla. Men nu: han tar långsamt ut nappen ur munnen, vider och vänder och bara "den var jättegod".

Sen stoppar han in nappen i munnen igen och jag sätter på barn-TV:n.

Faktiskt!

2008-08-26T19:01:00.002+01:00

Han är ju för rolig, den lille snackpåsen. På de två dryga veckor som gått sedan han började dagis igen har vi fått helt nya ord i vårt hushåll. Det mest påtagliga är faktiskt. Används så här:

"Kom nu så sätter vi på dig pyjamasen"
"Nej, jag bygger lego, FAKTISKT"

Ett annat ord är eller. Används så här (tillsammans med bedjande ögon):

"GåtilllekparkELLER?"

En favorit i repris som jag aldrig bloggat om är att han i våras började prata i termer kille-tjej. Helt klart influerad av äldre barn på dagis. Exempelsäjningar:

"Bobo stor kille" eller "jag stor kille nu faktiskt"

Men det är inte alltid han får den biten helt rätt. Han brukar rätt ofta kalla mig för stor kille.

Avslutningsvis är här en bild från i helgen, för att visa fina älsklingströjan som farmor gjort. FAKTISKT.

Sommaren 2008

2008-08-21T12:29:00.003+01:00

Kolla in på Flickr för några sommarbilder på Bobo. Jag har tappat min nya kamera i gatan så jag har nästan inga egna bilder, är helt beroende av vad resten av familjen fotat.

Här ger han kameran onda ögat under ett femtioårsfirande på en charterort i Bulgarien.

En trevlig middag för dem som fick sitta ner, Bobos mamma och pappa turades om att vakta barnet med de arga ögonen. För på restaurangen hade de även en oinhängnad pool och ett inhängnat rådjur (!)

Den här är min favoritbild från hela resan. Han ser så samlad ut. Klockan är ganska sent på kvällen och vi har precis landat och sitter i transferbussen bredvid sin morbror. Bobo är yrvaken och nyfiken.

Bobo 2 år

2008-06-27T20:46:00.002+01:00

I helgen hade vi kalas i dagarna två och det var så himla mysigt. Det kanske kommer fler bilder men här är en som Bobos gudmor mejlade mig idag. Bobo lär sig blåsa såpbubblor!

(Det går att klicka på bilden).

Andra saker han lärt sig rätt nyligen är t ex att sjunga hela låtar. Han har ju kunna tralla med och göra Imse vimse-rörelserna länge, men nu! Hela låtar!

Jag grät faktiskt av rörelse när plötsligt sjöng hela "Ja må han leva" ord för ord. Här är hans största favvo: "Bä bä vita lamm".

Avancerade ord

2008-06-14T14:49:00.002+01:00

I morse tog jag fram ett par nya svarta strumpor till Bobo. Han pekade på dem och sa dödskalle. Och mycket riktigt, trycket på sidan är en vit dödskalle. Jag hade bara ingen aning om att han kunde det ordet.

Jag återgav just denna händelse för min man. Vi konstaterade att vår son kan rätt avancerade ord och ofta droppar dem helt utan förvarning. Samtidigt satt Bobo och kollade på Stora maskiner och pekade och sa: gaffeltruck. Gaffeltruck?! Så jävla avancerat.

Här har vi honom förresten. Bilden tagen tidigare idag då vi röjde runt inne på leksaksaffären.

Notera två av mammans favoriter: de knallgula jeansen och den nyklippta frisyren.

Bobo och mamma driver omkring

2008-06-02T09:52:00.003+01:00

Mitt bästa är de dagar då pappan jobbar och mamman och barnet driver omkring från stadsdel till stadsdel på barnets villkor. Som igår. Vi stod i Slussen och tittade på båtar och Bobo bara "Bobo åka båt" och ja visst, varför inte? Så vi åkte djurgårdsfärja och tittade på stora båtar och plaskade i vattenpölar.

Sen köpte vi en jättestor ballong som barnet tyckte var rolig i typ fem minuter. Sen hängde den på vagnen och tjongade mamman i huvudet under fem timmars fortsatt promenad.

För vi drev vidare. Vi tittade på spårvagnar och såg jättejättemånga sockesycklar (motorcyklar). Vi åt glass och Bobo kom på att "ha den mamma glass". Så han åt upp min Sandwich medan jag tvingades lapa i mig hans sega Top Hat. Från och med nu har jag en ny glasstrategi: han ska också få finglass.

Sen kom Bobo på "Åka pappa jobb" så det gjorde vi. Hälsade på pappan på jobbet och ställde till en scen för att en av oss ville springa omkring bland linnedukar och porslin.

Så vi stack igen. Åkte lite buss, lite tunnelbana. Åt lite McDonalds. Lekte superlänge i Kronobergsparken. Gick ner till vattnet och kastade stenar. Promenerade lite mer. Jagade ballongen i blåsten.

Vi var inte hemma förrän åtta. Solbrända, trötta men glada.

Och papegojballongen var faktiskt till stor lycka i morse också. När vi gjorde välling kl 04.15 pekade Bobo på ballongen och bara "pappa goja inomhus".

Den lille snackpåsen som jättekan

2008-05-19T20:35:00.005+01:00

Jag har inte skrivit något om hur mycket Bobo snackar. Så lite kort om vad det bubblas om här hemma. Vissa saker uttalar han klockrent och i rätt avancerade meningar och ordval. Några exempel:

Bobo osså sitta soffan
Bobo titta Tabbenah (Teletubbies)
Ivar här igår
Bobo ha pyjamasbyxor
Bobo äta söttbullar

Han har också börjat greppa tid och rum och kan återberätta saker som hänt på dagis, på sitt lilla sätt. Typ pekar på skogen bakom vårt hus och bara "Bobo, Linda, banan" och så förstår man att dagis varit på utflykt och käkat frukt. Man kan också fråga honom vad han fick för mat på dagis och han bara "eeh... korv!" (vilket är ett standardsvar, han hävdar att de äter korv varje dag på dagis)

En gullig sak är att han säger S i stället för F. "Sarmor" till exempel. Och han säger R på riktigt, med rullande tunga, vilket låter helt superfint.

Men sen har han också hittepå-ord så klart. T ex sockesyckel (motorcykel) och singesonger (långkalsonger).

Och så ett ord som han hittat på nu de senaste dagarna: "Bobo jättekan". Dvs när han klarar av något svårt, t ex bära det stora täcket ensam eller klättra upp på staketet bredvid gungorna. Då räcker det inte att bara kunna, han jätte-kan!

Det är samma soffa

2008-05-13T20:57:00.002+01:00

Valborg 2006:

Valborg 2008:

Tack för paketet farmor

2008-05-08T14:08:00.002+01:00

Innan vi öppnade det:

Och efter:

När man har ett annorlunda förnamn

2008-05-06T11:20:00.004+01:00

Vi visste ju när vi namngav vårt barn att han skulle få det lite jobbigt i framtiden. Krångligt förnamn och krångligt efternamn. Men namnen var ju så fina att vi inte kunde låta bli. Och för att kompensera åtminstone lite så fick han vanliga lättstavade mellannamn: John och Gustav.

Vi har sett konstiga stavningar hittills men inget som liknar dagens - en avi för ett paket som ska hämtas ut på ICA. På till-raden har brevbäraren prydligt bokstaverat mottagarens namn:

"Crusoe BARBRO".

Lite Bobo-nytt i april 08

2008-04-16T17:29:00.003+01:00

Först var håret för långt. Då tog vi en drop-in vid Hötorget och blev klippta. Sen åkte vi tunnelbana och buss hem. Numera måste man sitta längst bak på bussen för att vara tuff.

Man får inte ställa vagnen på dagis längre så vi har börjat gå dit och hem. Igår tog vi en jättelång omväg och sen en framväg för att komma till "stoooja" parken. Medan vi traskade såg en av oss ut så här. (En annan av oss hade klackskor, för tunn skinnjacka och tunn datorväska).

Syns inte på bild: Bobo har gömt en kotte i mössan. Den ramlade ut när vi kom hem sen.

Idag köpte vi skor

2008-04-03T20:24:00.001+01:00

Det var mamman, barnet och apan. Två av oss tyckte att golvspegeln var spännande.

Sak jag måste hinna fånga på film

2008-03-26T17:12:00.001+01:00

Man pekar på valfri sak och frågar barnet: "hur många är det där?"

Barnet börjar räkna: "åtta-tie-åtta-tie-ÅTTA-TIE"

Plötsligt händer det

2008-03-22T11:01:00.000+01:00

Mamman (trasslar med stökig barnvagn): men faaan
Barnet: saaan

Liten och stor

2008-03-17T21:42:00.001+01:00

Becca, Mimmi, Bobo, Kuuse

2008-03-13T11:34:00.001+01:00

Hej farmor! Bobo kan säga sitt efternamn nu.

(men hans mamma vet inte hur man vänder filmen åt rätt håll)

"ått, nie, tie"

2008-03-10T09:17:00.004+01:00

Han säger så. Han räknar men börjar alltid på åtta. Oftast när han radar upp bilar, eller pennor, eller nåt annat som man kan rada upp. Han är nog inte medveten om att han räknar, jag får för mig att han bara härmar något större barn, men det är ändå sjukt fint att höra.

Sitter på jobbet och längtar så jag blir galen, får inte träffa honom förrän i morgon bitti buhu buhu. Så här mysigt hade vi det i helgen.

Vi åkte tåg iklädda nya jeans:

En av oss körde traktor:

Vi handlade också på Ica Maxi. En av oss var väldigt artig och höll morbror i handen genom hela affären:

(Klicka på bilderna för större format).

Bobo's style diary

2008-03-01T18:04:00.001+01:00

Tröja: del av ett set från ICA Maxi
Byxa: H&M
Kundvagn: moderskeppet

Min son och jag har ett gemensamt intresse: korv

2008-02-29T22:07:00.002+01:00

När man sover hos mormor och morfar får man grilla korv i sällskap med kusiner, mostrar, morbröder och annat löst folk.

Klickbar bild.

Flerordsmeningar på ett sätt

2008-02-22T10:48:00.003+01:00

I morse stod vi och tittade efter ambulanser i fönstret, en daglig aktivitet kan jag meddela. Då pekade Bobo på Globen och sa:

Glaben
Pappa
Bobo-oo

Och jag förstod ju att han menade: pappa och Bobo har varit i Globen.

När vi går till dagis pekar han alltid på skogspartiet bredvid gångbanan och säger:

Ninna
Bobo-oo
Bann-aan

Och jag förstår att han vill berätta att han varit på utflykt i just den skogsdungen och ätit banan, tillsammans med "sin" dagisfröken Linda.

Appa

2008-02-13T10:17:00.005+01:00

Här är Bobos bästis apan. Bobo och apan förresten, låter som ett tv-program? När barnet är ledset och trött ber det i tur och ordning efter "batt" och "appa" (napp och apa).

Vissa jobbiga nätter mumlar han i sömnen efter apan också. Skitgulligt!

Vi håller tummarna på att apan a) överlever tvättmaskinen och b) aldrig tappas bort.

En söndag i februari

2008-02-10T13:06:00.000+01:00

Dagens nya Bobo-ord: tidning. Eller "nining" som han själv säger. Kanske läge att lära honom ramsan "Räkna till tidning"? Ett-ning, två-ning etc.

Annars sitter han här i soffan bredvid mig och vill absolut inte sova middag. Dagisdagar har han nog både hunnit somna och vakna när klockan är tio över ett. Men han har inte alls bråttom idag. Han gosar med sitt gosedjur och sjunger med hög röst en liten sång om mamma och pappa. Nappen sitter i vägen så jag hör inte så mycket men det är tydligt att åtminstone han själv vet vad han sjunger.

Drygt nitton månader gammal

2008-01-28T13:54:00.000+01:00

Jag har ju lovat nytagna bilder i hundra år nu, här kommer åtminstone två suddiga från min mobilkamera. Tagna - hör och häpna - igår!

Bobo sov hos sin kusin och här förbereder vi oss på en dag med lek både inomhus och utomhus. Lite senare var det dags för dagens höjdpunkt: åka traktor med morfar.

Efter en jobbig (hungrig!) bilresa tillbaka hem till Stockholm fick man äta på McDonalds som belöning. Bobos första ostburgare någonsin gick ner med stort engagemang. Och vatten är ju alltid roligast att dricka med sugrör. Fläckarna i ansiktet är ketchup och springa-och-låtsasramla-på-dagis-blåmärken.

Ni skulle höra hur han snackar alltså. Jag har försökt spara underverket på film men det går ju aldrig att få det bästa på beställning. Jag räknade faktiskt antal ord (töntmamma) inför 18-månaderskontrollen och då kom jag upp till typ 80 st. Men då hade jag glömt "springer" och ett av de senaste orden: "blöt". Eller bliap som det uttalas i Bobo-land. Och efteråt fick jag veta att han kan alla namn på alla barn och vuxna på dagis, och dem kan ju inte ens jag.

Bobos brallor

2007-12-30T17:55:00.000+01:00

Nu var det aldrig meningen att det här skulle bli en "kolla vad gullig min unge är"-sida. Både barnet och föräldraskapet har sina jobbiga sidor också. Kanske skriver om det en annan gång. Men just idag vill jag berätta om Bobos gulligaste ord just nu: byssor.

Han pratar om och pekar på byxor hela tiden. Som idag när vi var på café och några gäster sa hej hej till Bobo och han pekar på sina ben och bara "byssor".

Eller när han kom till gårdagens släktkalas och utan att säga hej 1) drar upp tröjan och visar magen och 2) pekar på benen och säger byssor.

Ovanför vårt skötbord hänger en tvättlina och när det hänger Bobo-byxor där samtidigt som vi byter blöja blir han jätteglad. "Byssor. Oppa" säger han och hoppas trånande att hans byxor ska kunna hoppa ner till honom.

Hoppa är ett annat favoritord förresten. Igår ville han t ex att ett spaghettistrå skulle hoppa ner från tallrikskanten ner i skålen.

Måste komma ihåg

2007-12-27T22:49:00.001+01:00

Åh det händer så mycket. Lilla killen blir större och större och roliga små felsägningar blir korrekta ord på bara några dagar. Vill därför anteckna några av julhelgens fina små alster.

Bäja
Sägs med armarna uppsträckta mot vuxen person som helst ska lyfta upp honom.

Bälp
Betyder hjälp och sägs efter att Bobo själv initierat bu-leken. Både gulligt och jobbigt, man måste nämligen vara beredd på att säga bu/hjälp jättejättemånga gånger på rad.

Pipba
Betyder flygplan. När han hör ett surr från himlen pekar han och säger pipba även om vi är inomhus och inte ser det förmodade planet.

Katt, bil, boll
Betyder just katt, bil och boll. Tidigare har han använt universaldjurordet iiii för katter, sagt brrrm om bilen och ett jättelångt krångligt ord för boll, ungeför: buttmbuttm.

Idag sa han också en fantastisk flerordsmening men jag har glömt vad det var.

Bobo's style diary - the college years

2007-12-17T19:10:00.000+01:00

Tröja: Cotton On kids
Jeans: H&M
Skor: krypskadade basketskor från Kavat
Glasögon: mammas nya

"Tittut"

2007-12-13T20:49:00.000+01:00

Fånig bild på mig, men det bjuder jag på för att sonen är så rolig i den.

Jag har tappat bort mina gamla glasögon, så jag lånade hem några nya modeller och passade på att fota dem för att få hjälp med beslutet. Det här är bara en av typ 15 bilder som är tagna samma lördagsmorgon och ja, jag kör blue steel-min på dem alla. Den min som min man brukar kalla "sminkläppar".

Bobo satt i mitt knä ett tag och är med på vissa av bilderna. Men han tröttnade rätt snabbt och började leka i bakgrunden. En favoritlek han har är att backa in i ett skåp och stänga dörren samtidigt. Han säger "hejdå" och tror att han är helt osynlig. Det är roligt för vissa gånger syns hela han, andra gånger syns bara tårna eller ett öga som kikar fram ur garderobsmörkret

Jag märkte inte riktigt vad han höll på med bakom mig men när jag tog en av glasögonbilderna lyckades jag uppenbarligen fånga min sons framhoppande ur skåpet. Se nedan, och notera hur hans mun är formad i ett pipigt "titt-uuuuut" (som mest låter titt-it när han säger det).

Tipp tapp

2007-12-13T13:56:00.000+01:00

Den här tomten kan sjunga tipp tapp. Han vaknade till och med i morse, upp och ner i föräldrarnas säng, med ett "tipp tapp". Han gick alltså från sömn till "Midnatt råder" på tre sekunder.

Bilden är från gårdagens glöggmys på jobbet. Där vissa myste mer än andra. Gudars skymning vad jobbigt det är med småbarn i ömtåliga miljöer. Miljöer där det finns julgranskulor, värmeljus och en massa socker.

Bobo och morfar

2007-11-28T21:12:00.001+01:00

Pang?!

2007-11-27T18:27:00.000+01:00

Fast dagis för med sig en del otyg också. Hur ska man annars kunna förklara det faktum att en liten kis som inte ens är 1½ år gammal säger pang när han ser en pistol på tv? Jag kan garantera hundra gånger om att vi inte nämnt ordet eller härmat en sådan någonsin hemma.

Och det är extra konstigt eftersom jag inte tror att de har leksakspistoler på dagis. Och att de äldsta barnen på avdelningen är vadå, tre bast? Konstaterar att omvärlden har långt större påverkan än jag hittills trott.

Bobo - nu även med svenskt tal

2007-11-27T11:37:00.000+01:00

Dagis gör underverk för barnets utveckling, i vår sons fall talet. Det händer saker varje dag som på riktigt förundrar. Det här är en vanlig dialog hemma hos oss just nu:

Förälder: Bobo, vilken bokstav börjar ditt namn på?
Barn: be-a, be-a!

alt.

Förälder (håller upp badbokstaven B): vilken bokstav är det här?
Barn: be-a, be-a!

(i ärlighetens namn svarar han B även om det är ett M vi håller i handen, men ändå).

Andra fascinerande saker är att han minns folk och förstår uppmaningar. Igår sa jag i förbigående att Veras mamma skulle komma hem till oss. När det ringde på dörren 20 minuter senare tittade Bobo på mig och sa "Ve-a". Samma sak när Ivars mamma kom utan Ivar häromdagen. Då pekade Bobo på henne och sa "Ia" som i Ivar.

Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt allting går. Det är ju bara några månader sedan han mest kröp och grymtade. Nu kan han stå, hoppa, springa och prata. Han säger t ex "oppa-oppa-oppa" hundra gånger om dagen, samtidigt som han klättrar upp på något farligt. En hög stol, ett bord, bokhyllan. Han ska hoppa ner, den lille våghalsen.

En dag i augusti

2007-11-20T12:59:00.000+01:00

Hittade den här gamla bilden på Facebook. Ulla fotade när hon var här i början av augusti. Bobo äter kex men det här är ännu någon månad innan han började skandera "kess, kess, kess" när han äter just kex. Det har han slutat med nu. Nu skanderar han i stället "buiss, buiss, buiss" och "bada, bada, bada". Han är besatt av att titta på, prata om, åka i och leka med bussar. Och är igen tokig i att bada, efter att ha haft en downperiod på några månader.

Han pratar över huvud taget väldigt mycket just nu, tror det är mycket dagisintryck som bubblar ut. Han säger enskilda ord som titta, sitta, lampa, bada, buss, hej, hejdå, vagn, och eh. manamanah (som betyder banan) tydligt och har komponerat klassiska tvåordsmeningar som "min mamma", "mamma sitta" och "pappa borta".

Nog för att han ser nästan likadan ut fortfarande, men nästa bild ska vara nyare än tre månader gammal, promise.

Klickbar bild.

Bobo's style diary, 7 okt

2007-10-07T08:11:00.000+01:00

T-shirt: Cheap Monday
Byxor: H&M (notera hjärtan-applikationen på knät!)

Sen gick han själv och hämtade en blå Adidas-jacka för att ha ovanpå så nu har han den också. Jag tror han vill gå ut stackarn.

Han SJUNGER

2007-09-26T16:20:00.000+01:00

I detta nu: Bobo sitter under skrivbordet och sjunger med i e-ay-e-ay-oh-delen i "Old MacDonald had a farm".

Bobo's style diary

2007-09-24T17:23:00.000+01:00

Jacka: Polarn O. Pyret
Body: Lindex
Jeans: Big W
Skor: Kavat

Favorit i repris

2007-09-03T13:33:00.000+01:00

Gick igenom gamla grejer och hittade en av de första bilderna jag tog på honom. Dessvärre den enda mobilbild jag har kvar från första sommaren eftersom min telefon pajade på hösten och fick tömmas och lagas.

Dagis och nya ord i ordlistan

2007-08-29T10:31:00.000+01:00

Förra helgens besök på landet resulterade i nya ord i Bobos ordlista:
- Traktor
- Harry (en hund)
- Uffe (en annan hund)
- Woh! (som hunden låter, ordet måste dock sägas med så ihopsnörpt mun som fysiskt möjligt. Ni ska få se en bild).

Idag var jag med på dagis för första gången, Bobos tredje dag på inskolningen. Gick sådär faktiskt, han blev superduperledsen och vi snopna. Han som är så stursk och modig i alla sammanhang var plötsligt en bölis. Men nu har vi i alla fall en strategi inför nästa tillfälle - napp och gosedjur måste vara med! Plus att det räcker om en förälder är där åt gången så klart. Nog jättehemskt att både mamman och pappan lämnar rummet.

DJ Bobo

2007-08-29T09:09:00.001+01:00

Nästan 14 månader

2007-08-17T16:31:00.000+01:00

Om några dar är Bobo fjorton månader och han är mer bedårande än någonsin. Han är ganska fiffig, kan skämta och leka samtidigt som han är rätt bestämd av sig. Mantrat "dä, dä, dä" hör vi hundra gånger dagligen och det innebär oftast att man måste gå fram till något som han pekar på. Han kan göra en betonande variant också: ddddd-ä. Då är något extra viktigt förstår man, exempel på sådant är pappans nya gitarr och olika typer av bilar.

Statusrapport då. På onsdag börjar dagis och han har fått ett brev från dem. "Hej Bobo, välkommen till Bläckfisken...". Jag smälter, han ska få en egen dagisavdelning. Han kan absolut inte gå än och det frustrerar oss. Ungen kryper helt enkelt för bra för att ens vara intresserad. Han tar sig fram på knä eller gående med möbler och väggar som hjälp. Han tar fler och fler fria steg när han blir tvingad men det är som mest fyra-fem stycken på rad eller så. Jag ska fråga pappan, jag vet inte så noga eftersom jag inte är den som har honom dagtid nuförtiden.

Han har åtta tänder, eller är det nio och kan göra alla rörelser till Imse vimse spindel utantill. Skitgulligt! I morse försökte jag köra Prästens lilla kråka men han ville hellre klättra upp för en tråd med fingrarna. Okej då.

Det är inte så farligt att vara ifrån honom på dagarna tycker jag, man får väldigt fina doser av honom ändå på morgnar och kvällar. Älskar att leka med honom på morgonen när han är utsövd och sovrufsig i håret och bara superglad. Och på kvällarna får man bada honom och sjunga och söva. Han gillar mitt potpurri av olika poplåtar.

Just idag har jag längtat så mycket efter honom att jag känt en fysisk smärta i bröstet. Det enda jag haft som ynklig kompensation har varit videosamtal och lite olika sommarbilder i min mobiltelefon. Tänkte att ni kanske också ville se?

Här är vi och badar i Trekanten. Och ja... det ser ju lite suicidalt ut men jag bedyrar att han inte verkar särskilt trött på livet. Han gillar bara vattenpistolen mycket.

Det är skitjobbigt att ha en krypbebis när det regnar så gissa om det var en rätt körig semester? Han vill inget hellre än att krypa omkring och greja men det är så slitande på knän, kläder och skor. Det lustiga är att själv han inte verkar tycka det gör ont att krypa på asfalt eller grus eller stora stenar. Som tur är finns galonisar som gör att han kan krypa rätt obehindrat ändå. Den här bilden togs för en månad sen när "stå själv"-grejen var rätt ny.

Det här är också för nån månad sedan då vi upptäckte att han kunde äta nektarin alldeles själv. Gnaga tills bara kärnan är kvar. Begåvade unge! Nu ska vi bara få honom att äta banan tugga för tugga, inte trycka in hela med en gång.

Play it again Bobo

2007-07-12T16:09:00.000+01:00

Här vill jag lägga in en film på till Bobos nya hobby. För faktiskt är han gammal nog för att ha en hobby nu. Han pysslar och snöar in på en och samma grej och släpper det inte. Som att attackera volymknappen på radion. Eller kasta den lilla gula bollen, jaga ifatt den och sen kasta igen. Eller plocka saker i och ur andra saker. Eller brumma med läpparna som en bil.

Förresten, i morse sa han Bobo med nästan rätt vokaler. Baba.

Nu är han ett år (och kan klättra)

2007-07-02T20:52:00.000+01:00

Min underbara unge fyllde ju ett år på midsommarafton. En lugn och skön födelsedag där ettåringen fick äta jordgubbstårta och öppna paket medan hans mamma feberfrossade och grinade över öronvärk.

Sedan Bobo passerat ettårsgränsen har han plötsligt börjat utföra storverk. T ex kan han numera klättra, som när han klättrade ner i resväskan och låg kvar där och jiddrade lite. Eller när han försökte klättra upp på tv-bordet med hjälp av tv-spelslådan.

Notera att gåvagnen innehåller tung rysk litteratur för bästa väghållning.

Bobos hår

2007-06-17T19:21:00.000+01:00

Under förlossningen peppade barnmorskan mig genom att bland annat säga "jag ser huvudet nu, bebisen har samma hårfärg som mamma". Jag inväntade nästa värk och suckade uppgivet in i kudden; "men jag har ju färgat hår!". När han (för det var en han!) kom ut hade han en mörk trasslig kalufs och fick under sitt första dygn IRL bära en barnkalsong på huvudet för att inte frysa i allt det fuktiga håret. Med tiden har bebishåret fallit av och klippts bort och numera är han dessutom blond och inte mörkbrunett.

Detta som bakgrund till dagens inlägg som ska handla om snart-ettåringens kalufs. För efter kvällsbadet kan man vattenkamma det enligt bildexempel ett:

Men när barnet sedan vaknar morgonen efter ser frippan i stället ut mer som bildexempel två. Lite småpunkigt sådär, and we love it:

Han lär sig allt som är viktigt

2007-05-24T12:05:00.000+01:00

Han kan redan hantera hemmets laptop. Därför är vi idag extra glada över att vår 11-månadersunge börjat simulera telefonsamtal.

Fimpen

2007-05-09T22:43:00.000+01:00

Och idag plockade han för första gången upp en fimp från marken och stoppade den i munnen.

Breaking news

2007-05-03T08:01:00.000+01:00

Igår stod Bobo upp helt oassisterad i tre sekunder.

Fasadklättraren

2007-04-19T23:15:00.000+01:00

Typiskt vardagshändelse nuförtiden: man vänder ryggen till en sekund och sen står bebisen upp och äter blomjord. Det här nya resa-sig-uppandet ger synliga utslag - en dag räknade jag till åtta blåmärken i pannan. Och han gråter minst två stora gråt per dag pga alla fallolyckor men blir oftast lika glad igen en kort stund senare.

En och en halv månad senare

2007-04-12T19:49:00.000+01:00

Hejsan. Jag har länge tänkt summera Australien-resan men inte riktigt hunnit och vips har vi redan varit hemma i en och en halv månad, jag har börjat jobba och mitt barn har börjat skolan.

Bobo käkar frökapslar på Bronte beach i Sydney.

Jag skojar så klart om det där med skolan. Men tiden med småbarn går verkligen precis så fort som alla säger. Jag kan knappt minnas hur det var att vara höggravid för ett år sedan eller alldeles pinfärsk mamma där på BB i somras. Men det blir roligare och roligare för varje dag, att hänga med Bobo just nu är precis som att vara nyförälskad i en läcker snubbe.

En liten lägesrapport om vår 9½ månad gamle son dårå:
- Han kryper numera på alla fyra i stället för att bara hasa på magen.
- Han har tre nya tänder på gång i överkäken. Ser nästan läskigt ut.
- Han kan säga följande ord: hej, hejdå, mamma, pappa, titta och umpa umpa (som i hitlåten "Tänk om jag hade en liten liten apa").
- Det absolut roligaste han vet är att bada. Hans respons på ett upptappat bad är nästan sinnesjuk. Just därför badar han varje kväll.

Eftersom hemmatempot är ett helt annat nu så är det nästan som semester att dra till jobbet. Så jag gör allt sånt jag inte alltid kan annars när jag har barnvagnen med mig: lyssnar på iPod, bär handväska + skyhöga klackar, köper take away-kaffe.

Nu är den andra australienmånaden slut

2007-02-26T01:31:00.000+01:00

Häromdagen slog filmjölkslängtan plötsligt till. Alltså när jag, trots att jag sällan ens äter filmjölk hemma, fick ett akut sug efter kall fil med skivad banan i. Och för att göra en snygg story av det tänker jag att det nog var ett tecken på att vi är klara här. För idag måndag är vår sista hela dag i Melbourne.

Den sista snutten av resan har varit lite jobbig eftersom det varit så sjukt varmt. Förra helgen var det omkring 38 grader fem dagar i sträck och det enda man kunde göra var att sitta inomhus. Detta råkade krocka med ett inplanerat trädgårdsarbete i huset vi bott i så Jimmy var ute i trädgården och släpade betong medan jag försökte underhålla krypbebisen på byggdammiga golv. På natten var det fortfarande så varmt att svetten rann och Bobo vaknade varannan timme för att försöka släcka törsten. Varannan timme! Vi har inte sovit en hel natt på hela resan, förutom när vi var jetlaggade där i början.

En lustig sak är att värmen är lika ofattbar och svårhanterad även för dem som bor här. Vi trodde vi var svaga turister men alla vi träffat har klagat på värmen och förvånansvärt få är förberedda på den. Lite som när det snöar i Stockholm eller när löven faller på tågspåren i England - folk agerar som det aldrig hänt förut. Det är t ex inte särskilt vanligt med air condition inomhus utan många kör bara med fläktar. På tv och i allmänhet var samtalsämnet hur svårt det är att sova i värmen och i en väderleksrapport jag såg sa presentatören att det var bäst att förbereda sig på ännu en sömnlös natt. Så tack och lov då för shoppingcentren och caféer med AC. Några kompisar såg två biofilmer per dag bara för att kyla ner sig inne på biografen.

Nu är det tack och lov svalare igen men det har hittills på hela resan bara varit de två senaste nätterna som vi kunnat sova utan bordsfläkten surrande. Är det något jag längtar efter hemma (förutom filmjölken då...) så är det att stoppa om oss och bebisen ordentligt varje natt. Åh pyjamas, tjocka täcken och (tunna) kuddar, som jag uppskattar er nu! Jag längtar också mycket efter familj och vänner så klart. Det är flott att vara på resande fot men umgänget blir ju lite begränsat minst sagt. Så jag längtar efter att träffa er alla snart.

Men jag kommer sakna mycket härifrån också. Även om jag nyss klagade på övervärmen så har majoriteten av tiden här varit lyxigt lagomvarm. En annan sak är den fantastiska maten - vi har ätit så sjukt god mat och jag ääälskar att gå och handla i det roliga utbudet. Supermarketen är okej men bäst är marknaden på lördagar och söndagar dit många går med shoppingvagnar och köper hela veckans behov av frukt, grönt, fisk och kött. Specifikt kommer jag därför sakna de goda avocadosarna, mangosarna och persikorna. Och brödet! Vi käkar ett grovt toastbröd med många frön i varje morgon och det är himmelskt. Och kaffet! Oavsett vilket ställe man slinker in på i centrala Melbournes många gränder eller på de lokala huvudgatorna i varje stadsdel så kan man räkna med förstklassigt kaffe. Och som den Nescafe-lover jag är har jag druckit gott snabbkaffe hemma.

Jag kommer också sakna möjligheten att låta Bobo lattja omkring i tunna kläder. Han ligger just nu på golvet iklädd en kortärmad body och tuggar på sina hörselskydd samtidigt som han säger "bab bab bab". Han lär ju bli lite konfunderad när han plötsligt ska trängas in i en vinteroverall igen - kommer han kunna krypa i en sån förresten?

Men nu ska jag inte slösa tid online. Bobbli har precis ätit lunch och vi ska gå ut och sista-dagen-shoppa. På agendan: jeans, klänningar och... en diskborste. Det är sant, de har en så bra diskborste här att vi ska importera en sån till Sverige.

Vi ses!

Några bilder (3)

2007-02-16T07:36:00.001+01:00

Här kommer några blandade bilder. Får se om jag får till ett till sånt här inlägg innan vi åker hem. Bilder är ju inte direkt någon bristvara - senast idag tog vi bilder på när Bobo badar i havet för första gången men jag har inte hunnit ladda upp dem.

Lite längesen nu men här kollar jag och Bobo tennis under Australian Open. Här vet vi inte än att Haas kommer vinna över Nalbandian. Bobo visste heller inte att han strax skulle få leka med världens största souvenirtennisboll.

Många har varit rädda för att vi ska drabbas av kryp och elände här nere men eftersom vi mest vistats i stadsmiljö har vi knappt sett nåt sånt. Det här är den ena av de hittills två stora spindlar vi sett i det vilda. Den hängde på klädställningen på vår bakgård en kväll och spann systematiskt ett spindelnät tråd för tråd. Andra kryp vi sett: ca två kackerlackor i Sydney. Antal ormar: 0.

Vi åkte på en sightseeing-tur i en båt utanför Bruny Island på Tasmanien. Den här bilden är tagen innan vi fick låna fleecetröjor och regnjackor. Blåsigt! Men medan flera vuxna var sjösjuka och frusna tyckte Bobo mysunge att det gungade så skönt att han sov 1½ timme på vägen ut och en timme på vägen tillbaka. Den här trippen gav oss förresten den hittills största dosen av natur och vilda djur. Vi såg en fantastisk kustlinje med höga klippor och många konstiga fåglar och lite sälar. Och ett knippe kinesiska turister.

En snabb shoppingbild. På Salamanca Markets i Hobart hamnade vi framför det här ståndet. En man som plockar isär leksaker och leksaksgubbar och sätter ihop dem igen, fast utan att matcha. Så himla coola, jag tror jag vill ha varenda en av dem.

Bobo framför Harbour Bridge i Sydney. Bron firar för övrigt 75 år i år och under ett jubileum i mars kommer jättemånga människor att promenera över den i en stor parad.

Vi var i Sydney

2007-02-16T07:32:00.000+01:00

Vi var i Sydney förra veckan och jag vet inte riktigt vad det är men stan har inte tilltalat någon av oss alls på samma sätt som Melbourne. Det är liksom lite för stökigt, smutsigt och larmigt. Men på samma sätt helt fantastiskt eftersom det bakom nästa krök ofta väntar en sandstrand. Och letar man i rätt områden är stan lika mycket individuell och pulserande och jag tycker nog att mycket i Sydney påminner om London. Det är något över infrastruktur och lukter som stämmer överens med de i min gamla hemstad. Men inte som Melbourne som sagt.

Det är rätt mycket fuktigare i Sydney än i Melbourne så värmen var intensiv, särskilt för lillsnubben. Han somnade okej i allt det varma men vaknade upp mitt i nätterna. Så inledningen av veckan blev lite miserabel då vi var alldeles för trötta för att uppskatta det vi faktiskt tog oss för. Men mot slutet ordnade det upp sig både med sovet och med reselustan. Bland höjdpunkterna minns jag en lång stund på Powerhouse Museum, världens godaste thaimat i Newtown, färjan till och badturen i Manly och promenaden längs kustlinjen mellan stränderna Bondi och Bronte som var vackert och... trappigt. Men konstigt nog sov Bobi genom alla lyft upp och ner för trapporna. Jag var också på en jobbrelaterad lunch och kände att det var kul att tänka lite jobb igen. Ser fram emot att komma tillbaka!

Vi stämde också träff med en gammal kompis från londontiden och hade mysigt häng med henne och hennes kompisar i Chippendale. Det var mycket av "men gud vad långt hår du har" och "kommer du ihåg när jag färgade håret svart?". (Vad är det med mig och mina kompisar och vårt snack om hår?). Sarah klär hur som helst mycket bättre i det ljusa hon har nu, och på lördagen gick vi på konsert och såg Dan Kelly och Holly Throsby. Väldigt australiensiskt både i sound och miljö, alla satt på golvet och A/C:n var i så full gång att man fick gåshud. Underbart!

När vi lämnade centrala Sydney konstaterade vi att vi bara gjort och sett sådant vi redan gjort och sett, bara det att Bobo var med oss den här gången förstås. Jag kan lova er att det är skillnad på att mysfika på tu man hand och att försöka mysfika med en liten unge som har myror i brallan.

De sista dagarna drabbades vi av väderotur. Det var nog första gången hittills som det var regn och inte värme som gjorde att vi fick överge våra planer. Australien är just nu drabbat av rekordtorka och alla regnoväder är välkomna här tycker folk. Så jag kände mig helt svensk gnällig som bara "men-ehhhh" när det regnade ett helt dygn. Samma dygn som vi spenderade i strandorten Cronulla för inplanerat sol och bad. Vi har ju knappt badat sen vi kom hit eftersom vi inte vill utsätta Bobo för värmen på stranden samtidigt som havet här nere i Melbourne inte är varmt nog för honom att bada i.

Men i stället för att bada blev vi alltså sittande inomhus och sa saker som "nuuu verkar det dö ut" om och om igen. En natt var jag tvungen att gå upp och titta ut bara för att se regnet som lät helt massivt mot taket. Dagen efter sa de på teve att det var det mesta regnet som kommit i ett svep på typ nio år. Hur som helst, dag tre kunde vi alla fall gå ner till den tre mil långa stranden för ett snabbdopp. Fast vi blev dyngsura på vägen tillbaka och det var rätt uppfriskande. Längesen jag drabbades av regnstorm och när det är varmt regn gör det inte så mycket. Jag badade i en stenpool i havskanten och fick kisa för att kunna se igenom regnet.

Som tur är hade vi finfint sällskap i regnet, i form av bekanta hemifrån Eskilstuna som bor i Australien i tre år för att jobba. Vi blev ordentligt bortskämda med god mat, trevliga samtal och mycket lek med barnen. Kan säga att Bobo mådde som en prins där han krälade omkring på ett golv fullt av leksaker tillsammans med en ett år äldre lekkompis.

Regnar det så skvalar det

2007-02-11T12:32:00.000+01:00

Jag sitter i ett vardagsrum i ett hus i Sydney, schyssta värdarna har gått och lagt sig och min man diskar fast det egentligen var min uppgift. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt sitter jag framför en dator med svenskt tangentbord och jag tänker verkligen inte lämna den förrän jag skrivit ett inlägg. Det regnar jättemycket och det är skönt, för efter veckor av australientorka vill man att en hel syndaflod ska slå ner över landet, det behövs.

Sen sist har vi hunnit med en massa grejer. De två senaste veckorna har definitivt varit resans mest händelserika och allra helst skulle jag vilja visa en massa bilder men det får tyvärr vänta.

Tasmanien var intressant och annorlunda. På fastlandet skojar man om att Tasmanien är tjugo år efter resten av landet* och om man tänker på att Australien i sig själv är rejält efter andra delar av västvärlden blir det ett tydligt tecken på hur det ligger till. Tasmanien var liksom litet, gammaldags och intimt trevligt. Så litet att allt i hela huvudstan stänger klockan 17.30 pang bom och om man då har ett litet blöjlöst blöjbarn får man hålla till godo med dyra plastblöjor från den lilla "supermarket" som har chocköppet och stänger först vid sju.

Men det säger väl egentligen mer om hur okunniga och oförberedda vi var än om ön som helhet. Jag rodnade t ex när jag såg en reklamskylt vid flygplatsen. "Det är större än du tror" sa den i stora bokstäver och jag räckte upp handen symboliskt och sa att ja, jag trodde nog att det var rätt fjuttigt. För på kartan ser det så litet ut jämfört med stora moderskeppet Australien. Men tydligen är det lika stort som Irland (hur stor nu det är). Under vår tid där såg vi tyvärr bara östra sidan och inget av den spektakulära västra eftersom jag inte vågar köra bil på fel sida vägen. Att åka landsvägsbuss åtta timmar med en sjumånaders bebis lockade inte övermycket, nej.

Oj, jag svamlar, jag som tänkte fatta mig kort för att sedan gå och sova. Tasmanien var i alla fall en mycket trevlig upplevelse. Natur och temperatur var annorlunda jämfört med det vi sett hittills och vi passade på att lyxa på hotell ett slag också och det var skönt. Särskilt med tanke på att jag hade en riktigt mansförkylning och att Bobo hostade så mycket att han fick gå till en doktor för att få medicin.

Under veckan gjorde vi gjorde några dagsutflykter ut från huvudstaden Hobart, häftigast var en båttur längs kustlinjen vid ön Bruny Island. Höga havsklippor, tunga vågor, lite sälar och sånt. Vi stämde också träff med Bobos syssling och hennes föräldrar. Vi bor typ nån kilometer ifrån varandra i Stockholm men har inte träffats där en enda gång. På andra sidan världen fick vi dock äntligen chans att umgås under mysutflykter till museum, en spontan-BBQ, en ännu mer spontan picknick och en lång och makalös lunch på en fiskrestaurant. Väldigt lovely.

Nej hörni. Om jag ska somna nån gång måste jag logga ut nu. Jag fortsätter en annan dag. I nästa avsnitt: vi åker till Sydney för diverse upptåg. För er som läser enbart för att ta del av Bobo-nytt kan jag meddela att han idag har lipat som besatt. Det verkar alltså som att han upptäckt sin tunga.

* Man skojar också om att ön är inavlad. Om ni vill höra några versioner av dessa skämt kan ni ju lämna en kommentar för att påminna mig att skriva ner dem nästa gång.

Snart är den första australienmånaden slut

2007-01-29T12:37:00.000+01:00

Vi undvek Australian Open under den första veckan eftersom det var så galet varmt, jag tror att rekordet hamnade på 41-42 grader. Under de dagarna stannade vi inomhus så mycket vi kunde och passade bland annat på att se några utställningar. Men andra tennisveckan gick vi till arenorna och hade en väldigt rolig (och sval) dag. Till att börja med var det väldigt barnvänligt så Bobo kunde hänga med in överallt. Vi kollade bland annat på matchen mellan Haas och Nalbandian och en legendarmatch mellan Pat Cash och Mats Wilander inkl bihang. Mellan de olika matcherna hängde vi på caféer och gräsplättar och lekte. Perfekt familjeouting!

Helgen som just varit spenderade vi i Geelong som många anser vara en av Australiens tråkigaste städer. Men efter vår mysiga feelgoodhelg måste jag säga att jag tycker gott om stan, även om det var sällskapet som gjorde det. Våra vänner har precis flyttat ner från Sydney och tillsammans gjorde vi en skön, somrig turisthelg. Vi körde längs kusten, stannade och badade, åt lyrr-luncher och softade rent allmänt. En dag besökte vi den årliga regattan i hamnen och hängde bland båtarna med en bekant. Om vi hinner ska vi absolut åka ner igen, den gången för en tur längs den klassiska Great Ocean Road som vi visserligen redan besökt en gång men den här gången skulle vi kunna göra det i vår egen takt och dessutom övernatta någonstans på vägen.

Bobos sjumånadersdag kom med buller och bång kan man säga. För inom loppet av den senaste veckan har han börjat göra följande: krypa som en kommandosoldat, säga da-da, få sin tredje tand och som kronan på verket... vinka! Han vänder och vrider på sina händer, tittar på dem och böjer dem upp och ner. Om man vinkar åt honom härmas han och vinkar tillbaka. Vi smälter så klart.

Så inte undra på att han är lite sliten och har spenderat flera dagar med feber och hosta. Dagtid är han lika glad och bra som vanligt, nattetid är han dock som en ilsken liten tasmansk pungdjävul som bara vill äta och sova. Ni läste rätt, han äter på nätterna igen, vilket är skitjobbigt för oss vuxna eftersom han slutade med det precis innan vi åkte hit. Tror det beror på att flaskmaten här är lite annorlunda, kanske inte lika mättande, så vi försöker proppa honom full dagtid för att undvika nattmat. Det positiva är dock att vi lär oss en massa om vad som är gott och bra för vårt barn och det känns väldigt lyxigt att kunna bjuda honom på mjuka färska frukter och grönt som mango, persikor, bananer och avocado.

Apropå Tasmanien förresten; i morgon åker vi dit. Och nästa vecka är det äntligen dags för Sydney. Nu ska jag (som också är förkyld) logga ut och sova. Hoppas ni alla har det bra, kram hej!

Några bilder (2)

2007-01-20T13:18:00.001+01:00

Bobo på en bar i St Kilda. Vi spenderade en hel dag i solen fast i skuggan och satt här och planerade kvällens middag (pastasallad med chorizo) samtidigt som barnet snackade med förbipasserande. Sen slängde han sin napp överbord. Här visste vi inte att kvällen skulle sluta med att vi åt pubmiddag eftersom våra vänner drabbats av akut magsjuka.

Den här bilden vet jag inte så mycket om annat än att det är när min man, i sällskap med 78 624 andra, kollar en endagsmatch i cricket mellan Australien och England.

Vi köpte en gåstol på billighetsvaruhuset Dimmey’s. Det går väl inte direkt i racerfart när han kör på heltäckningsmattan men när han är på fastare underlag kan han åtminstone förflytta sig bakåt.

Det här är vårt andra besök på Moonlight Cinema och Bobo leker på en filt i väntan på att ”Thank you for smoking” ska börja. Fast det vet inte han förstås. Samtidigt som solen går ner, filmen börjar och fladdermössen lämnar sina träd somnar han i sin vagn. Eller, det tog ju några turer upp och ner för gräsklädda kullar innan han väl slocknade, och efter det var jag genomblöt av svett. Förra veckans luftfuktighet gjorde att man svettades på ställen man inte trodde möjliga, t ex ovanpå ögonlocken.

På vägen hem från utomhusbion och vi gjorde några fattiga försök till ”Melbourne by night”. Eftersom vi inte fick till det med vår kamera kom vi fram till att man kan googla just Melbourne by night för att få den rätta känslan. Av precis samma anledning brukar jag sällan ta bilder på turistattraktioner, man kan ju lika gärna köpa färdiga vykort av dem som att ta taffliga bilder själv.

Missa inte nästa avsnitt: Bobo går på Australian Open. Inom kort: vi firar nationaldagen "Australia Day" utanför stan.

Några bilder (1)

2007-01-20T13:15:00.000+01:00

Här kommer några bilder från resan hittills. Har en miljard bilder på vår bebis och typ inga på oss vuxna så därför blir det lite reseminnen ur Bobo-perspektiv. Barnsäkert med andra ord.

Första mellanlandningen. Vi spenderade fem timmar på Heathrow och de flög förbi förvånansvärt snabbt. Vi shoppade lite, åt lite, läste lite och sådär. Vi var lite besvikna över att ha behövt checka in barnvagnen redan i Stockholm eftersom en av anledningarna till att vi köpte den fula paraplyvagnen var att vi skulle kunna ha den med oss åtminstone under det långa stoppet på Heathrow. Nu gick det bra ändå, om jag minns rätt satt han i barnstol en del och låg på golvet (bläk) en del.

Ombord på planet och Bobo väntar på att mamman och pappan ska stuva undan handbagage och sätta sig tillrätta. Här leker han med styrinstrumentet för ombordunderhållningen, den smutsiga telefon slash fjärrkontroll som styr kanalerna som visas på de individuella tv-skärmarna. Vi flög med ett kinesiskt flygbolag och underhållningen var därefter – ganska många amerikanska filmer och tv-program men desto fler kinesiska. Jag såg åtminstone ”Little Miss Sunshine” som jag längtat efter att se.

Elva timmar senare och vi har precis mellanlandat en andra gång (i Hong Kong). Bobo är happy as Larry som vanligt och har här vaknat efter att ha sovit jättelänge på flyget. Trots att det är ganska varmt och fuktigt är han rätt påbylsad – efter så många timmar instängd på ett flygplan var vi alla ganska frusna.

Sista delflygningen (Hong Kong-Melbourne) tog nio timmar. Bredvid oss satt en australiensisk bebis som var lite rädd för oss. På bilden sitter barnen i varsin bassinett, den ”vagga” jag tjatade om så mycket innan resan. Den visade sig inte vara så oumbärlig som jag hade trott eftersom Bobo mest sov i våra famnar ändå, däremot satt han en del i den under vakentiden. När vi närmade oss Australien väckte flygvärdinnorna oss med frågan ”vad vill ni ha till frukost, omelett och bacon eller en kinesisk skaldjursgröt?”. Svårt val, eller hur?

Några dagar in på resan och vi promenerar längs Yarra River i centrala Melbourne. Vi är fortfarande jätterådvilla när det gäller Bobos kläder så han har långärmat på sig. Senare under dagen måste vi av olika anledningar köpa en helt ny outfit på varuhuset Myer och väljer då kortärmat + kortbent.

(Del två är färdigskrivet och kommer inom kort, tar bara sån tid att ladda bilder.)

Bobo i St Kilda

2007-01-14T10:35:00.001+01:00

De första veckorna

2007-01-14T10:20:00.000+01:00

Nämen hej. Det tog ett tag innan jag orkade ta tag i uppkoppling och inkoppling av min dator med svenska bokstäver. Men jag har skrivit lite under tiden, så här kommer ett mastodontinlägg. Nästa uppdatering kommer inte dröja lika länge, promise.

9 januari 2007
De sa i ”Världens modernaste land” att svenskar är väderfixerade. Det är inget mot hur vädermaniska man är här i Australien. Och man förstår dem ju – landet har ju alla tider tvingats leva i symbios med vädret för att överleva. Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar är normaltillstånd och på samma sätt är snack om vädret det normala samtalsämnet. Alla vet hur många grader det förväntas bli eller var de senaste skogsbränderna härjar.

När vi landade för en vecka sedan klev vi rakt ut i en 35-gradig värmevägg. Trötta, smutsiga och iklädda plyschbrallor (jag), långärmat (bebisen) och tjockbrallor (pappan) var det minst sagt lite av en värmechock. ”Don’t worry” sa man till oss. Det är en cool change på väg in. I tre dagar pratades det om den där kallfronten överallt. En dag satt vi på ett café med våra long blacks (= svart kaffe utan krusiduller) och den energiske caféägaren muttrade bittert ”where’s that cool change?” till en av sina anställda. Samma eftermiddag kom den och vi andades bokstavligen ut. Den där tryckande hettan försvann på en gång och luften blev genast mer andningsbar. De senaste dagarna har vädret varit som svensk högsommar – kallt i skuggan och varmt i solen. Jag fubbade igår och smörjde inte in mig med solskyddsfaktor 30 eftersom det inte verkade nödvändigt. Jag brände givetvis näsan efter typ 20 minuter.

Nu visste vi ju vad vi gav oss in på: jag skulle säga att värmen är en av de tre främsta anledningarna till att vi valde att spendera en del av föräldraledigheten här nere. Vi sa det redan under vår första resa hit, ungefär ”när vi har ett barn kanske vi ska spendera en del av föräldraledigheten här nere?”. Två år senare är vi här.

Den hittills enda nackdelen med värmen är att Bobo fick sitt livs första feber pga den. Eller, han kan ju lika gärna ha plockat upp någon smitta på planet eller fått feber som direkt reaktion på vända-på-dygnet-rutinen som vi satte igång med, men feber har han haft. Väldigt oroande just eftersom han varit så frisk hittills och det är svårt att läsa sitt barns signaler när de plötsligt är så annorlunda. Men, peppar peppar, efter lite medicinering, bara flaskmat för att ge vätska i värmen och långa sovstunder är han nu frisk. Det verkar hittills som att idag kan bli dagen då han är tillbaka på sin vanliga matrutin. Sovrutinen har han redan knäckt: han däckar vid 19.00 och vaknar omkring 06-07 morgonen efter. Hela familjen är vakna en stund omkring 04.00 eller så eftersom jetlaggen av någon anledning sätter in precis då. Vad är klockan hemma då? Ca eftermiddag tror jag.

11 januari 2007
Igår badade vi i havet för första gången. Bobo satt i sin vagn och kollade på. För överbeskyddande och svenska som vi är skyddar vi honom från solen hela tiden, samtidigt som inhemska ungar kutar omkring nakna omkring oss. Fast alla har solhattar och starkt solskydd, det ser man inte minst på de vita små kropparna eftersom krämen lägger ett skyddande vitt lager ovanpå alltihop. Det här skyddar Bobo från solen: solskyddsfaktor 30 för barn, kortärmad bomullsbody, solhatt och ett särskilt UV-skydd som spänns över vagnen. Första dagen sa vår kompis att ”he’s so protected from the sun it’s not even funny”. Och det var han nog, för när vi kom tillbaka från vår korta promenad var han helt genomsvettig, så nu har vi lärt oss att inte ha långärmat på honom i den mest akuta värmen.

Men nog om väder och värme nu. Det är inte ens så jobbigt som det kanske verkar när man läser det här, det har mest handlat om att hålla Bobo sval och lycklig. Vi vuxna hanterar det riktigt bra och igår kändes samma 38 grader som förra veckan som ingenting alls.

Vi bor inneboende hos våra kompisar men från och med i morgon ska vi få låna en egen lägenhet på samma gata. Området ser på utsidan ut att bara rymma industrier men när man promenerar omkring märker man att det finns ganska många gator som denna där industritomter varvas med privat boende. Det låter stökigt men är riktigt coolt, jag ska visa er en bild på vår grannbyggnad någon dag: en hög silo där man tidigare förvarade spannmål. Numera har det något med lokala bryggeriet Victoria Bitter, VB i folkmun, att göra men jag är lite osäker på vad.

Ikväll ska vi försöka komma iväg på utomhusbion i de botaniska trädgårdarna som ligger på promenadavstånd. De visar en film varje kväll under hela sommaren och vi har pratat om att gå dit i flera dagar nu. Igår visades ”Snakes on a plane”, en film jag inte skulle ha sett under normala omständigheter, så när jag fick välja mellan en pubkväll och den där bion så valde jag kalla den kalla ölen. Men ikväll visas Glastonbury, en film som jag verkligen vill se, så då gör vi ett nytt försök. Bobo får sova i vagnen men för säkerhets skull tar vi med hans hörselskydd.

Annars har vi inte så många konkreta planer ännu. Vi ska åka till Sydney om ett tag. Jag vill hinna med några konserter. Vi bor t ex bara några minuter från The Corner Hotel som är en av stans främsta livescener. Jimmy håller långsamt på att förvandlas till australiensare (dvs: han har lärt sig reglerna för cricket) och ska gå på en match nu på fredag cricket. Bobo ska lära sig att krypa (det är så himla nära, han ställer sig upp på knä nästan själv nu).

Vi har pratat lite löst om att åka någon annanstans också, t ex Tasmanien eller kanske t o m Nya Zeeland som inte ligger nära men kan vara väl värt att besöka när vi nu ändå är på den här sidan jordklotet. Jag skulle vilja åka inåt landet också, eller uppåt guldkusten och ännu längre men tänker att det kanske blir för mycket för Bobo. Vi får se helt enkelt, kanske stannar vi bara här.

13 januari 2007
Vi gick på bion den där kvällen. Och det kan ha varit det mysigaste vi gjort tillsammans på länge. Namnet ”Moonlight cinema” antydde att filmen skulle börja när solen gick ner så vi var på plats omkring åtta. På en lummig kulle mitt inne i de botaniska trädgårdarna hade ett område hägnats in och ett hundratal sällskap satt redan utportionerade på sina picknickfiltar och bean bags. Överallt snacksades det på vin, ostar, färska bär, sallader, chips osv. Mot slutet av kvällen spred sig en sötaktig doft av marijuana ovanför några av filtarna. En tjock gubbe bredvid oss rökte cigarr. Vi nöjde oss med en flaska vitt.

När solen går ner här blir det kolsvart. Inte som svenska sommarkvällar då det som mörkast är lite halvdunkelt sådär. Så inom 45 minuter hade ljuset gått från lågt stående solorange till nattsvart himmel. I bakgrunden lyste citys skyskrapor. Precis när solen försvann började parkens alla fladdermöss att komma fram från sina gömställen och en stund var hela solnedgången svartfläckig av fladdermöss.

Filmen var helt okej, inte mer. Visst, ”Glastonbury” är ett intressant tidsdokument över festivalkultur, men ändå ett rätt haltande sådant. Till exempel var musikinslagen märkligt frånvarande; för varje roligt klipp på någon gammal hippie, konservativa antifestivalare eller en 90-talsmänniska hög på E spelade de ny musik i stil med unkna Scissor Sisters eller David Gray. Jag hade väntat mig äldre eller mer tidlösa artister än så. Antar att det har med rättigheter att göra eller så finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket gammalt, filmat material att hämta ifrån. Jag har inte läst på men jag tror att de som gjort filmen är unga och har ett nutidsperspektiv på hela festivalen. Hur som helst var den bestående känslan dels ett sjukt festivalsug, dels ett uppgivet ”jag är för gammal för det där”.

Framme i Melbourne

2007-01-05T03:55:00.000+01:00

Konstigt nog har vi redan varit framme lika lang tid som sjalva resan tog: ett och ett halvt dygn. Men precis som det kan kannas nar man ar bakfull eller har jobbat natt, kanns det nu som att sjalva flygandet (bytena, sittsovandet etc) aldrig har hant. Det kanns som vi har dromt det. Vi mar hur som helst jattebra och borjar sakta men sakert arbeta oss in i den har konstiga dygnsrytmen.

Bast av allt mar var harliga unge. Aven om han ar trott som vi andra och har konstanta svettroda rosor pa kinderna sa ar han precis som vanligt. Inte en enda gang under de 24 flygtimmarna klagade han. Tvartom verkade han mer tillfreds an nagonsin - han sov t ex igenom nastan varje start och landning och flirtade hejvilt flygvardinnor och medpassagerare (inklusive en arg italiensk man som satt i stolen bredvid mig London-Hong Kong. Jag var livradd.).

Det ar valdigt varmt och det ar val det enda orosmomentet: hur man ska fa bebisen att ma sa bra som mojligt. Vi vuxna har ju liksom valt den har svettklibbiga tillvaron, men inte han. Losningen hittills har varit sa lite klader som mojligt, stanna inne da det ar som varmast (=seneftermiddag) och oppet fonster + flakt pa natten.

Bilder kommer sen. Nu ska vi strax borja forbereda kvallens grillfest.

Halvårsrapport

2006-12-30T21:52:00.000+01:00

Min son har precis blivit sex månader gammal och det märks mer och mer att han inte är en liten nyföding längre. Plötsligt har han blivit betydligt mer egensinnig och alert än tidigare. På gott och ont så klart; det roliga är att han är så ROLIG att umgås med, som att hänga med en bästis ungefär. Det mindre roliga är att han kan få spel bland folk ibland och jag hatar verkligen att störa folk med mitt föräldraskap. Jag tycker ju att jag har lika stor rätt att vistas i offentligheten som vem som helst, men det tycker som bekant inte andra. En gång när Bobo jollrade (alltså var glad och bara babblade, om än lite högt) inne på ett café reste sig ett sällskap upp och gick i protest. Jag fick ont i magen.

Han är väldigt social av sig, om nu så små barn kan ha en sådan vuxen egenskap. Han pratar med, smajlar mot och låter sig bäras runt av i stort sett vem som helst. Som jag sa i ett mejl till Jenny: "han är sådär så att han charmar alla fyllon på tunnelbanan". Hon svarade "precis som sin mor då".

Över huvud taget har föräldraskapet inneburit en helt ny typ av samtal i offentliga rum. I affärer, på tunnelbanan, med grannar, vuxna runtomkring - alla är de engagerade i Bobo. Nästan varje gång jag åker kommunalt fastnar jag i samtal om mitt barn. Och det är aldrig jag som initierar dem, tvärtom. Det är så klart ljuvligt - barnet får omväxling från att bara snacka med sina föräldrar och de som pratar får utlopp för nåt annat. En sen kväll satt jag bredvid ett medelålders par som var lite salongsberusade och pratade engagerat om hur de saknade sina egna barnbarn som bodde utomlands.

Mer då? Han är ganska lång, har stora fötter och har precis fått två tänder i underkäken. Häromdagen borstade vi hans tänder för första gången. Den tjocka, mörka kalufs han föddes med har nu ändrat färg och form. Nu är det en sorts rödbrun monchichifrisyr där de första testarna har slitits bort och lämnat en decimeterlång flygig slinga mitt på huvudet. Jag tycker vi kan klippa bort det, Bobos pappa tycker jag är larvig och att det lika gärna kan få vara kvar.

Om han är barfota leker han alltid med sina fötter och det kan ibland vara så att vi får sätta på en pyjamas med fötter bara för att få honom att komma till ro när han ska sova. Han leker helst med sådant som inte är leksaker: mobiltelefoner, fjärkontroller, tidningar. Mitt mammaknep: att ge honom inplastad direktreklam. Favoriten från Ellos gick precis sönder men kunde tidigare hålla honom sysselsatt i timmar. Annan favvo är bandet som fäster hans napp vid jackan och jag har sytt flera stycken extra så att vi ska hinna tvätta de slabbiga mellan gångerna.

Tidsoptimism är mitt mellannamn

2006-12-29T17:02:00.000+01:00

Med trefyra dagar kvar tills vi åker plockar jag en sen kväll fram symaskinen. Tänker att vi behöver en ny skötväska till paraplyvagnen, Bobos kusin måste ha en matchande napphållare och jag själv måste sy in en massa sommarkläder. Men saken är att jag kunde gjort det här tidigare, jag har planerat för alla syprojekt utom napphållaren i flera veckor nu, och man kan ju tycka att de kunde ha genomförts lite tidigare. Inte nu när hela hemmet är en provisorisk resväska - överallt ligger små högar med mentala sorteringsprioriteringar. Att lägga ner i resväskan, ta ner i källaren, inte glömma när jag träffar Tove, varfan-ska-det-här-få-plats, och så vidare.

När klockan hade passerat midnatt och jag satt där och sprättade (naturligtvis, inget sytillfälle utan min vän sprättkniven) tänkte jag att det är så typiskt mig själv. Alltid tidsoptimist men också alltid klar när det väl gäller. För även om jag hyperventilerar lite vet jag ju innerst inne att det kommer ordna sig, när taxin kommer och hämtar oss på tisdag är det jag som står i givakt med smartpackade väskor. På paraplyvagnen kommer en vacker svartvit skötväska att hänga (bara jag hinner köpa kantband i tid för det hade jag visst inte hemma).

Kanske borde jag sluta blogga och göra mig och bebisen i ordning för kvällens happening: efterjobbet-drinkar med Johanna och Jessica. Och eftersom jag är den som har en bebis och en barnvagn med mig så har jag fått välja ställe. Låt oss hoppas att Rival blir ett bra val!

Julhelgen 2006

2006-12-27T09:42:00.000+01:00

Min pappa, som också är Bobos morfar, fyller på juldagen. Det gör att julen hos oss alltid varar i två dagar and I love it. För även om vi kör en avslappnad jul och att termen "inte så många julklappar i år" verkligen funkar så gillar jag att hänga omkring familjen i så långa portioner som möjligt.

Grymma föräldrahemmet innehöll den här julhelgen mina två föräldrar, mina tre yngre syskon, min låtsasbror, en systerson och en hund. Och så min lilla familj förstås.

Ungefär det här hände på julafton: grötfrukost, sen en sväng för att träffa Bobos farbröder och kusiner, inget Kalle Anka (för hur många gånger har man inte sett det?) sen tillbaka hem till stora ombonade huset där vi åt julmat och så småningom delade ut julklappar. Det var andra året vi körde med Secret Santa-system och jag tror alla var lika nöjda som jag. Jag gav min syster ett ugglehalsband från Urban Outfitters och fick ett ansiktsbehandlings-kit av min mamma.

Min son sov igenom nästan hela paktetöppningen och när han vaknade var han måttligt intresserad av själva paketen. Förutom snörena förstås. Han fick hur som helst bara skitbra grejer; mest sommarkläder inför resan och leksaker.

Sen chillade vi mest hela kvällen. Vi spelade min efterskottsfödelsdagspresent, sällskapsspelet Retro som var riktigt kul. Särskilt rolig var däremot inte Borat som vi kollade sen. Men mer om det på annan plats.

Nu börjar det

2006-12-24T23:27:00.000+01:00

Jag har skrivit på nätet i olika former i sex år. Men sedan jag hittade bloggformatet har jag ägnat mig mer och mer åt nischade betraktelser och mindre åt det där privata. Just nu har jag ett trängande behov av att få skriva av mig; vardagsfunderingar, minnesanteckningar och inte minst en sorts logg över min älskade bebis utveckling.

För det är ju smidigt att familj och vänner kan följa lilla barnets framtåg i soliga parker på andra sidan jorden. Om en dryg vecka åker vi till Australien och den här sidan är platsen där vi uppdaterar er alla om vad som händer.